Luftstakaren är i mål!
Sitter på tåget mellan Mora och Stockholm.
Har svårt att släppa tankarna på Luftstakaren.
Undrar var han är.
Undrar hur han mår.
Undrar om han släpper greppet om stavarna när dom passerat kroppen.
För er som inte förstår någonting och tror jag blivit tokig: läs det här inlägget innan ni fortsätter.
Vikarien ringer Luftstakaren på den telefonen som han haft med sig på sin plågosamma resa.
Det har i detta nu gått 10 timmar och 18 minuter sen han lämnade Sälen.
Signalen går fram.
Ett gott tecken.
Sen kommer chocken.
Luftstakaren svarar.
– Luftstakaren. (han presenterar sig som Rickard men vi kallar honom Luftstakaren eftersom det är så alla skidåkare känner honom).
– Tja, det är Vikarien (han presenterar sig som Max men för enkelhetens skull fortsätter vi kalla honom Vikarien).
– Hej!
Jag sitter bredvid Vikarien i tågvagnen och smyglyssnar på samtalet. Luftstakaren låter….pigg!
– Hur går det?
– Bra! Jag har bara en kilometer kvar.
Det här är ett känslosamt ögonblick för alla inblandade.
Han kommer klara det.
Mindre än ett dygn efter att han stog och luftstakade enligt reporter Fjälls instruktioner i våran stuga i Lindvallen så är han på väg mot målet i Mora.
Strax utanför Hedemora så rullar en spontan applåd igenom vagn nummer två.
– Kan du lämna en rapport i Rapport 18? undrar Vikarien.
– När är det?
Lite sliten är han ändå, Luftstakaren. Rapport 18 är ju klockan…18
– Nej ja skojade bara. Ville bara säga starkt jobbat. Lycka till sista biten!
– Tack.
Kan bara instämma.
Starkt jobbat!
Det trodde jag inte när jag såg dig stå å veva med armarna vid soffan i stugan igårkväll.
Samtidigt känner jag mig lite orolig.
En kilometer är ändå en kilometer.
Och i slutet är det mycket stakåkning.
Inte Luftstakarens bästa gren.
Jag väntar lite och ringer sen upp.
En signal. Två. Tre.
Inget svar.
En klump i magen.
Står han nu och Luftstakar någonstans i Moraparken.
Hör han Fjälls röst i huvudet ”Du ska vara helt stel i överkroppen och sen fälla dig framåt”?
Finns bara ett sätt att stilla min oro.
Går in på vår hemsida och kollar livekameran från målgången.
Där!
Luftstakaren!
Inte bara i mål. Dessutom intervjuad.
Han lever!
Här har ni beviset.
All respekt till Luftstakaren!
Jag känner pressen växa på att själv göra Vasaloppsdebut.
Bara att börja träna på en gång.
Hur var det nu då.
Stel i överkroppen.
Fäll dig framåt.
Släpp greppet om låtsasstavarna när dom passerat kroppen.
Känns konstigt.
Jag får ringa Fjäll.
/popsen
Explore posts in the same categories: Uncategorized
VinterStudion 
mars 1, 2009 den 8:16 e m
Det är verkligen helt underbart. Tycker mig höra en dialekt som jag inte hört förut hos luftstakaren, är det skidåkandet som spökar eller inbillar jag mig bara?
mars 1, 2009 den 8:50 e m
Heja Rickard! Undrar om han grät på målrakan!
Nu är det upp till dig popsen!Man eller Mus?
mars 1, 2009 den 9:13 e m
Jag undrar hur det gick för dem 2 som körde i hockey-utrustning? Och dem som hade vasaloppet som elevensval?
Kul 10 timmar e en bra tid!
mars 1, 2009 den 9:34 e m
Upp till bevis pops! Kräver att du åker nästa år 🙂
mars 1, 2009 den 9:52 e m
@ Anna
Schweizaren kom till Mångsbodarna efter 4 h 12 min men inte längre medan svensken kom till Mora på tiden 12 h och 11 min.
Riktigt duktigt gjort av Rikard måste jag säga! Guldstjärna!
mars 4, 2009 den 2:15 e m
Skönt att se att han tog sig i mål, Rickard. Och fortfarande så talför och såg fräsch ut… Inget snor i ansiktet, där inte.
Även om han inte åkt skidor var han väl vältränad på annat sätt? Helt otränad verkar för riskabelt att ge sig ut.
Och tack Carin för att du hållit koll på hockeykillarna i spåret. Vet du något om Barncancerfondnen i det sammanhanget?
Jaa du Pops – du kan väl ta kortvasan till att börja med? Så har du testat en bit av banan inför stora utmaningen 2011, kanske? Det handlar nog mycket om envishet och uthållighet, det första i huvudet och det andra i kroppen. (Det lät ju som kaka på kaka annars)
mars 5, 2009 den 10:30 f m
Riktigt bra av Richard att ta sig i mål!
Dock brukar de som säger att de inte åkt 1 mil på skidor tränat massor av annat istället. Vet att Richard springer en hel del. Gissar att han tränat rätt mycket styrketräning också med belastning på skidmuskler.
Många i södra Sverige säger att de har åkt jättelite skidor men har åkt 50-150 mil på rullskidor. Det räknas också.
mars 5, 2009 den 10:36 f m
Själv är jag mer imponerad av de som tränat bra och gör en bra tid eller placering och sedan berättar att de tränat mycket. Det visar att man har en vilja att bli bättre skidåkare.
Är inte så impad av en som säger att man inte har tränat skidor. Varför åker man då Vasaloppet? Det ska va kul att åka också.
mars 5, 2009 den 1:26 e m
Till Ski: Men Rickard sa ju att det var kul, underbart att åka Vasaloppet och rekommenderar andra att testa också. Så han slet ju inte bara.
Och naturligtvis hade han tränat, fast något annat. Den schweisiska hockeykillen tog sig ju inte i mål – och han borde väl varit tränad kan man tycka, fast inte på skidor..
mars 5, 2009 den 2:18 e m
Rickard var nog lite förvirrad när han sa det 🙂
Kul med rapporter från spåret av kända och okända medarbetare som jobbar på SVT.Dagens teknik som gör det möjligt att få se och höra från en mobiltelefon.Tradition möter framtid!
Jag är också imponerad av alla som ställer upp och sliter sig i mål efter 9 mils stakande,oavsett ålder.
Alla dessa tusentals som har en vilja av stål.
Vilken härlig folkfest vasaloppet är!
mars 5, 2009 den 2:49 e m
Helt klart är Vasaloppet en häftig grej att vara med om. 🙂
Själv åkte jag inte i år då jag prioriterat annat. Vad jag förstod var det bra spår i år och inga problem med fästet, hyfsat snabba spår också. Detta medförde att bara ca 500-600 åkare bröt loppet.
2007 och 2008 när det var hemskt dåliga och lösa spår, toksvårt att få fäste, massor av åkare som vallade om fästvalla så tror jag att 1500-2000 åkare bröt loppet pga att de inte var tillräckligt tränade.
Det bästa är att kunna träna mycket längdskidor. Men även rullskidåkning är jättebra. Kan man inte det så går det bra att styketräna rätt överkroppsmuskler och kombinera med löpning, cykling för konditionens skull.
mars 6, 2009 den 11:05 f m
Storyn minner mej om förre distriksföreståndaren Ingemar Nilssons berättelse från när han åkte Vasaloppet. Han låg bakom en man som hela tiden muttrade: Nu ska kärringa få se. Detta om och om tills denne gått i mål. Om nu herrar Olsson grejade loppet så ska jag anta utmaningen att åka nästa, senast om två år.