Kan det kännas för bra?

Herrlaget för imorgon är nu spikat.
Rickardsson-Olsson-Södergren-Hellner.

Daniel Rickardsson kör alltså första. Inte Fredriksson.
Med all respekt för Fredrikssons rutin och att han nu äntligen kommit i vettig form tycker jag det är helt rätt att Rickardsson kör.
Han har varit genomgående bättre än Fredriksson i alla klassiska världscuplopp i vinter och han var före honom på inledningsdistansen i VM.
Rickardsson har dessutom visat bra stafettskalle under vintern och gjort kloka val utan att spränga sig.
Oavsett vem av Fredriksson/Rickardsson som hade kört hade jag betraktat förstasträckan som den svagaste länken i morgondagens stafett.
Är vi med efter den kan det bli riktigt kul.

***

Från vårt kontorsfönster såg vi Johan Olsson komma stakade i hög fart på stadion. En kvart senare tog vio vår hyrda kanot och paddlade iväg till vallabodarna (All snö som fallit konstant sen vi kom har nu börjat smälta, så vi tradade våra Skoda-hyrbilar mot gamla DDR-kanoter. På måndag blir det jobbigt, då ska vi paddla 11 mil till Prag).

Hursomhelst , vad jag vill komma till är att jag träffade Olsson, och frågade om intervallträningen kändes bra.
Olsson flinade och sa ”det var inte intervall, det var distans…”
Sen sa han:
”Nä, faktum är att det känns FÖR bra…”

Precis då kom Lina Andersson fram för en inför-stafetten-intevju, så jag hann aldrig fråga Olsson vad han menade. Lina och Britta var lite sena in till stadion. Dom bor ju högt upp i bergen. Jag antar att Flum riden var trasig.

Jag paddlade tillbaka och tänkte att imorgon får vi ju reda på hur det går när det känns fööör bra.

/ Jonas

Explore posts in the same categories: Uncategorized