Posted tagged ‘Stockholm’

Radiochock när Krönikören blev Pops stand-in

februari 3, 2009

I mitten av december väcktes jag ur min skönhetssömn av en jordbävning.
Häromveckan vaknade jag av ett brandlarm och för tre dagar sen av ett lättare ryggskott.
Jag har kort sagt inte haft någon tur.
Och i morse, när jag låg och snoozade som bäst, väcktes jag av en direktsändning i radio.

Alpina VM börjar idag och radioprogrammet hade stämt träff med Popsen över telefon. Men någon Pops gick inte att få tag på.
Programledarstjärnan är förstås på plats i Frankrike och laddar (sminkar sig) som bäst för dagens Super G. Nog för att han ibland är en synnerligen disträ pojke, men han brukar inte missa en sån här sak.
Det var där jag kom in. Som reserv.

Jag låg i sängen och slumrade som en klubbad gnu när telefonen ringde. Direktsändning. Gjorde mitt bästa för att hålla mig till sanningen och berättade därför att André troligen stängt av telefonen eftersom han befinner sig på skönhetssalong. Med stor sannolikhet ligger han just nu i hotellets SPA-avdelning och får sin morgonmassage (ingår i hans kontrakt). Efter den följer förmiddagsmassagen i mån av tid.

Själv sover jag på en enklare filt och ni som följer bloggen vet att jag är extremt morgontrött. Snudd på sjukligt trött. Är normalt sett helt overksam före lunch, i den mån jag överhuvudtaget tar mig ur sängen.  
Därför är minnet av morgonens radiosamtal mest lösa fragment, diffusa förnimmelser; en blandning mellan dröm och verklighet.

Jag tror att jag berättade att jag får vänta några dagar med att åka ner till VM, eftersom jag inte kom med samma flight som Pops . Anledningen är ju den gamla vanliga, nämligen att Pops har med sig så enormt mycket smink, hårspray, hårnät, pomada etc.. 
Fagerlind (som ska kommentera alla tävlingarna) fick precis plats på flighten, medan Stig Strand budades ner i ett FedEx-paket redan i söndags kväll.

Jo just det – jag lovade ett VM-guld till Sverige idag också. Anja.
Och en bra VM-bevakning. Kändes safe efersom jag inte är på plats själv.

Men alla andra borde ju vara på plats, så nu blir jag bekymrad. Var är Pops??
Direkt efter morgonens radiochock ringde jag Eskilstunas stolthet, men utan framgång. Tyvärr har jag ju bara Pops offentliga telefonnummer – han har även en satellittelefon med direktlina till Kaknästornet och sändningsledningen i ett 40-tal länder, så att han närhelst han önskar kan gå in i direktsändning.

Men nu börjar jag bli orolig på allvar. Inte för trafikolyckor på slingriga bergsvägar, laviner eller fallande istappar.
Inte heller att han stukat tummen på en puderdosa (sånt förekommer i tv-världen).
Nej , jag befarar att André jobbar. Före sändning. Men så illa ska det väl ändå inte behöva vara!?
Men har någon sett Pops kan ni väl höra av er. 

/ Orolig Krönikör

Det blir ”flying” …

januari 31, 2009

Som de enkle, ödmjuke krönikör jag ändå är nekar jag inte en uppgift.
Här anländer man direkt från arabvärlden, via en friidrottsgala i Göteborg och är sådär lagom förberedd inför dagens uppgift – att ranka Sveriges fem största längdåkare genom tiderna.

Klockan ställd i god tid för att hinna diskutera igenom upplägget med Pops.
I god tid på redaktionen.

Möter redaktör Blomberg som förväntar sig en blixttillverkad runa över Ingemar Johansson.  
Ingo är död. Trist.
Okej, jag skrider till verket.
Med några verbala handgrepp blir det hela klart ganska snabbt och nu – en knapp timme före sändning – hinner jag äntligen prata igenom upplägget med Pops.

Nähä, då ska Programledaren sminkas.

Det tar tid att sminka Pops. Han kommer tillbaka till redaktionen 32 minuter före sändning.
– Pops, skulle vi kunna gå igenom körschem…
– Nja… Jag ska bara ….
Pops är borta igen.

28 minuter före sändning. Pops tillbaks.
– Jo André, jag tänkte att vi kansk….
– Ja, det är bra, hämta en kopp kaffe till mig också.

22 minuter före sändning: André Pops speglar sig. Okontaktbar.

19 minuter före sändning.
– Pops, Hur i h-e vill du ha det där längdsnacket??
Och då får jag äntligen ett svar:
– Jag har inte förerett det ett dugg. Det blir nog bra. Vi kör flying.

Flying!? Flygande. På uppstuds. Jaha …

Pops är borta igen.
Som ett blont yrväder har han virvlat nerför trapporna mot studion. Jag tittar på klockan.
Okej, jag hinner förbereda mig själv.

Just då dyker redaktör Blomman upp igen. Normalt rödhårig. Nu högröd.
– Super G inställd. Vi får köra din ranking nu. 
– Nu?
– Ja, typ snart. In i sminket.

Öööh .. jaha. Jag antar att det kommer bli typ – flying.  

/ Jonas

Bragd?? Njae …

december 21, 2008

Två gamla rävar och två unga, offensiva tjejer gladde i helgen. I alla fall om vi snackar längd.
Först: På norska Lynga visade 18-åriga junioren Lisa Larsen att hon kan åka bra mot de allra bästa. Hennes tredjeplats på distansloppet (15 km fristil) gör att landslaget inte kan förbise stockholmskan när det så småningom blir världscupavslutning på hemmaplan i Falun. Larsen fick bara stryk av Astrid Jacobsen (tvåa) och Marthe Kristoffersen (seger).

Glädjande II: Mia Erikssons i individuella sprint i Düsseldorf. Hon åkte dit som reserv och höll på att åka hem som hjälte. Istället slutade drömmen i ett snömoln på en tysk gata. Men 21-åriga Mia från Tärendö har visat vad hon kan. Varning utfärdad för kommande starter.

Också de gamla. De som fixade ett kul slut på en annars ganska motig helg. Jag läser att hemsidan langd.se  kallar Fredriksson/Linds insats för en ”bragdartad insats”.
Men vi ska nog spara på de stora orden lite. Visst gjorde Tobbe en stark avslutning, men svenskarna hade också en stor portion tur i den gren som är längdskidåkningens tombola (läs: fristilssprint). Sex konkurrenter föll och Sverige steg från en plats i kön till täten.
Men Fredriksson var på hugget och gjorde en stark avslutning, medan Lind ser ut att ha en bra bit kvar till gammal god form.
Silverplatsen var överraskande bra, men samtidigt delvis en följd av loppets märkliga utveckling.
Bragderna sparar vi till VM va?

/ Jonas

Fiaskostart

december 20, 2008

På en natt har min form förändrats fullständigt.
Allt har vänt.

Igår: Kände mig stark. På topp. Gick och la mig tidigt. Det sista jag gjorde innan jag kröp ner i sängen och släckte lampan var att packa en träningsväska och hänga fram kläderna jag ska ha i studion idag.

Zzzzzz

Imorse: Klockan kan omöjligen ha ringt. Vaknade en och en halv timme försent. Kastade mig in i ducshen och ner till bilen. Ett snabbstopp för frukostköp på 7eleven (där jag f ö inhandlar större delen av mina basvaror). Tyvärr gick allt lite för snabbt, för jag rev ner en hylla med morgontidningar och spillde ut mitt kaffe. Glömd plånbok.
Hem igen. Hämta pengar. Betala. Anländer till jobbet jobbet 10,28 (en timme och 28 minuter senare än planerat).
Bra för att upptäcka att jag glömt mina studiokläder hemma.
Damn!
Och snart ringer väl Jonsson och säger att han är sjuk eller att flyget från Kallax är inställt på grund av isbjörnar på startbanan.
Och nu ramlade Magnus Jonsson också.

Jaja … jag ska väl lomma ner till bilen och åka hem igen. Fundrerar på att lägga mig när jag kommer hem; ställa klockan på 11,04 och göra en nystart på dagen.
En bra start.
Typ ctrl-alt-delete. Det ska nog kunna bli en bra dag ändå.

/ Jonas

Helt sjukt! Del II

december 19, 2008

Patrik Järbyn!!!
Såklart. Vintersäsongens Jörgen Persson kan än.
Idag, mellan två läkarbesök, spöade 39-åringen upp stora delar av världseliten.
Och slog sitt eget åldersrekord för äldsta åkare på wc-pallen.
Med två år.
Men något VM blir det inte för den evige outsidern från Målsryd.
Järbyn tänker satsa långsiktigt – mot OS 2010.
Ett delmål på vägen mot Sochi 2014, antar jag.

/ Jonas

Helt sjukt

december 19, 2008

Säsongen har inte börjat bra för det svenska sprintlandslaget.
Förutom Lina Anderssons andraplats i Kuusamo har det mest varit misslyckanden, sjukdomar – och återbud.

Dagen innan WC-sprinten i Düsseldorf är läget följande:
Anna Olsson: snuvig.
Ida Ingemarsdotter: snörvlig hon också
Emil Jönsson: luftrörsproblem
Peter Larsson: revbensspjäll. Typ!

Larsson vurpade illa när han skulle stå på för att träna utförskörning i en backe i Davos. Revben sprack och därmed Larssons dröm om ännu en vinst i staden där han har sex wc-segrar.
Kung Peter med det nyklorerade håret (”30 års-kris” enligt honom själv) får hoppas bli uttagen till världscupen i Kanada istället. Där finns även gröna backar.

Thobias Fredriksson och Johan Edin kallas in som ersättare på herrsidan.
Mia Eriksson blixtinkallas på damsidan. Och ska man hitta nåt positivt i sjukdomseländet är att nya namn får chansen.
Eriksson körde bra i skandinaviska cupen idag på Lynga i Norge och får chansen på den flacka, snabba banan längs Rehns flodbankar.

Johan Edin är 21 och tävlar även i skidorientering för Kovlands IF (skönt att få damma av namnet på Arja Hannus gamla klubb!). För de flesta är Edin såklart helt okänd.
Kollega Ola Bränholm är till exempel övertygad om att Johan Edin och Jesper Modin är samma person.
Men Ola är synonym med damhandboll, så han må vara förlåten.
Fast imorgon får Johsper Medin gärna kliva ut ur anonymiteten.  =)

/ Jonas

Dagen då jag fick en häst att skena….

december 15, 2008

Kom tillbaka till Stockholm sent igår. Utan bagage. Utan nycklar till lägenheten.
Och med en ömmande rygg.
Jag ska strax förklara.

Men först glädjande nyheter om vår blogg. 2000 läsare bara igår (söndag) och totalt 8000 sedan vi drog igång. En grym och glädjande utveckling. Dessutom en nystartad Facebook-grupp för vinterstudion. Bara att gå med =)

Passar på att tacka för all respons på gårdagens tyckare. Både Sörenstam-krönikan i Sportspegeln och doping-inlägget här i bloggen genererade massor av mail och reaktioner. Kul!
Inte oväntat kom de flesta reaktionerna på dopnings-inlägget från Finland.
En del tänkvärda. Andra .. ja, läsvärda av en helt annan anledning. Kolla gärna kommentarerna i bloggen.

De flesta som mailat tycker, precis som jag, att diskussionen hur man ska förhålla sig till f d fuskare är både viktig och intressant.
Men förvånansvärt många hamnar också i en obegriplig försvarsställning när just de finska dopningsskandalerna kommer på tal.
Jag begriper inte varför så många tar så illa vid. Handlar det inte om att diskutera och dra lärdom av historien – istället för att förringa eller förneka densamma?

Jag har inga problem att diskutera fd svenska idrottsstjärnors dopningsavstängningar (vilket jag f ö gjorde i samma inlägg: jag skrev att det var en skandal att ge bragdguldet till Tomas Johansson). Dom är dock betydligt färre och dessutom sysslade ingen fälld svensk med skidsport – vilket denna blogg handlar om.

Att jag tog just Virpi Kuitunen som exempel beror vare sig på att jag hatar finländare eller älskar att strö salt i sår.
Anledningen är både dubbel och enkel:
A) Det var efter Kuitunens överlägsna seger i lördags jag fick de tittarmail som gav upphov till inlägget.
B) Kuitunen har varit avstängd men kommit tillbaka och är nu en av världens bästa.

Varför ska det vara så känsligt och svårt att diskutera detta ämne sakligt utan personpåhopp och en ”ni är inte ett dugg bättre själva-attityd”??

***

Jag är oftast grymt morgontrött, men är man i ett snörikt skidparadis måste man utnyttja tiden,
Så jag ställde klockan för att hinna åka skidor.
Det slutade med att jag ställde till en scen.

Det var precis när jag tränat klart nere i Davos., Jag hade avslutat ett märkligt telefonsamtal med Pops, live i Vinterstudion (jag var tvungen att fortsätta åka skidor under samtalet för att inte frysa sönder och samman).

Nu var jag påväg tillbaks till hotellet. Trött, med darrande ben och skidorna i handen.
Gatan var täckt av ett förrädiskt snölager som dolde det såphala underlaget. Ren is ovanpå asfalten. Och längdpjäxor är inte direkt några vinterdäck i fråga om fäste.
Jag skulle precis till att korsa en liten gata då en häst med ryttare dök upp bakom en snövall.
Alltför sent upptäckte jag ekipaget och hamnade mule mot mule med hästen
Jag blev vettskrämd och hinner bara notera att jag faller handlöst mot marken.
En klassisk bananskals-vurpa.
Och den stackars kusen blev ännu mer rädd och ställde sig på bakbenen, varpå ryttaren höll på att trilla ur sadeln.
Allt gick otroligt snabbt, men samtidigt i slow motion.
I någon kort sekund var det en salig röra av skidor, ryttare, hästar och krönikörer på en ganska trafikerad gata i centrala Davos.
Men som tur var kom inga bilar och vi kom alla undan med blotta förskräckelsen.
Och för egen del – en väldigt ömmande muskel.
Ironiskt nog var det enda lindrande jag hittade hemma – Hästlinement…

***

Måste sluta nu för jag ska spela in en årskrönika för webben med webbredaktör Lann. Kan sluta hur som helst.
Och så ska visst Sas leverera mitt bortslarvade bagage med mina lägenhetsnycklar (otroligt orutinerat att stoppa dom där, men å andra sidan glömde Niklas Jonsson sin mobiltelefon i hyrbilen när vi sprang till incheckningen i Zürich).
Hursomhelst: hoppas Sas hinner, för om mindre än tre timmar ska jag ut och flyga igen.

/ Jonas