Posted tagged ‘Otepää’

Krönikören i flygdrama. Byter semester mot sjukskrivning?

januari 28, 2009

2002 höll Foto-Frisell och jag på att krascha på en flight från Pyongyang i Nordkorea till Peking.
På något sätt gick det väl.
Idag har jag gjort min näst värsta flygning.

Jag har inte stått framför en kamera och sagt ”Hej och välkommen …” på snart fyra år, men imorgon är det comeback.
Vi sänder friidrottsgala från Göteborg och jag är tillbaka i programledarposition.
Ska bli kul.
Eller – skulle bli kul.
Jag kommer nämligen inte vara där.

Hemresan började så bra. Charterkärror brukar vara fulla till brädden, men vi fick ett eget tresäte.
Semestern var över. Nu väntade en nio timmar lång flight hem till kylan. En baggis om man bara har gott om plats.
Vi fick behålla våra platser i ganska exakt fyra minuter.

”Ursäkta, men de här platserna måste vara tomma. Det har blivit fel i incheckningen. Ni ska sitta på rad 21.”

Okej, vad gör man? Trist, visst. Men No problem, säger man och flyttar.
Det blev problem.
21 sägs vara oslagbart.
Och så blev det. Oslagbart vidrigt.

Våra platser visade sig nämligen vara sätena just innanför en magsjuk kvinna, bakom en lungsjuk man och framför ett
par med ett till gigantiskt intresse för historia.

I korthet: Någonstans ovanför Moldavien kom flygvärdinnorna på den briljanta idén att isolera kvinnan till vänster om oss på en toalett.
Då hade hon redan ägnat sex timmar åt att kräkas i genomsnitt var 20:e minut.
Sen hosta. Kräkas igen. Snörvla. Kaskadspy. Hosta mer. Spy …. ja, ni fattar.

Vid denna tidpunkt hade även mannen framför oss hostat upp samtliga organ ur sin överkropp.
Och paret bakom hade oavbrutet (jag skojar inte – oavbrutet!!) förhört varandra på internationell historia på hög volym.
Medpassagerarna informerades om allt från det Tysk-romerska rikets rödskäggade kejsare Fredrik I av Hohenstaufen till kinesiska dynastier och Magna Carta.
Trots ljudstyrkan missade vi tyvärr lite; det som dränktes i hostningar och kräkkaskader.

Och inte nog med det: hostan spred sig som en löpeld genom flygplanskroppen med en sådan fart att jag var övertygad om att paret bakom skulle få skriva ny historia istället.
Det första utbrottet av Sars i Sverige tycktes vara ett faktum.
I alla fall i ett worst case scenario.
I bästa fall skulle vi som satt närmast komma undan med dubbelsidig lunginflammation, vinterkräksjuka, påssjuka, ebola och lungemfysem.

Missförstå mig inte. Jag tyckte naturligtvis oerhört synd om dessa människor. Det är vidrigt att vara sjuk och ännu värre att vara sjuk i ett flygplan.
Men förstå även oss runtomkring. Att sitta inklämd i en klaustrofobisk historielektion på 11 000 meters höjd, fastkilad mellan virologins Etna och bakteriologins Pompeji i fulla utbrott framkallade viss panik.
I synnerhet för en man som nu anser sig utvilad – redo för två intensviva arbetsmånader.

I skrivande stund är det 24 minuter kvar till landning.
Paret bakom vrålar om fornnordiska gudar.
Den stackars kvinnan till vänster om oss är tillbaka i sin stol för landning. Hon har just kräkts ytterligare en gång.
Mannen framför har dött.
Nä, det har han såklart inte, men han har inte hostat på 46 sekunder. Rekord.
Jag väntar fortfarande på att någon ska dra av sig ett lösskägg eller en flygvärdinneuniform och vråla ”Smile, You´re on Candid Camera”.
Men det verkar inte hända.

Sorry Jacob – du åkte på Otepää (ledsen för det!) och nu kommer du åka på att själv fixa friidrotten imorgon.
Men du kan trösta dig med att det är ingeting mot vad jag kommmer åka på.

/ Jonas

Räddade av Elofsson

januari 26, 2009

Hemma igen efter helgen i Estland. Men det såg inte så ut på väg till flyget igår kväll.

 

Vi tyckte tidsplanen var säker. Skidorna redan avklistrade, packade och klara. En macka i hytten efter loppet. Blomquist intervjuad av reporter-Ola för Sportspegeln och så iväg mot flygplatsen i Tallinn.

 

Sportbladets Kristoffer Bergström ber om lift till Tartu – staden där vi delat hotell under helgen – och vi har ju gott om tid så den lilla omvägen tar vi gärna.

 

Tillbaka på vägen mot Tallinn kommer ett SMS från Per Elofsson. Han har varit på tävlingarna i Otepää med banken han jobbar för. Nu ligger han en halvtimme eller så före i spåret och skriver: ”långa köer in mot Tallinn. Stor trafikolycka.”

 

Hmmm. Tittar på klockan och konstaterar att tidsplanen inte tål några större fördröjningar.

 

Med tio mil kvar till Tallinn ser vi blåljusen. Vägen är avstängd och vi leds in på en liten väg åt höger.

 

”Har vi nån karta?” undrar Blomquist.

 

”Nej. Vi får följa strömmen”.

 

Minuterna går och blir till kvartar. Kvartarna till halvtimmar.

Den estländska landsbygden rinner förbi och försvinner i skymningen. Vägen är liten. Det går inte fort. Vågar knappt se på klockan – inser att det börjar bli kritiskt.

 

”Undrar om bensinen räcker.” säger Blomman. ”Lampan har lyst sen länge”.

 

Fan också. Tanka har vi definitivt inte tid med.

 

Mobilen ringer.  Det är radiosportens Dagge Malmqvist. Vi konstaterar att han och Torgny Mogren är några bilar bakom oss.

 

”Det här ser mörkt ut”, säger Dagge. ”Jag trodde ni var framme vid flyget och kunde säga till att vi var sena…”

 

Nu börjar Anders Blomquist allt mer förvandlas till Stig Blomqvist. ”Du behåller din plats i kön” gäller inte just nu. Men ännu ingen skymt av civilisation och hur långt vi har kvar är en väl förborgad hemlighet som det estländska vägverket inte släpper.

 

Och bensinlampan lyser irriterande.

 

Jag ringer Per Elofsson.

”Hej Per – kan du säga till att vi är några bilar på väg men att vi blir lite sena?”

 

”Självklart” säger Elofsson. ”Vi är nästan framme nu och jag säger till att ni är på väg”.

 

Femtio minuter till avgång och äntligen – en motorväg. Men det är inte den väg vi brukar komma in mot Tallinn – den som går förbi flygplatsen. Dags att fatta ett beslut. Vi ser skyltar mot Tartu. I bästa fall den väg vi söker.

 

”Ska vi ta den?” undrar Blomman

 

”OK”

 

”Inte OK. Ja eller nej?”

 

”Ja”

 

Så ännu en gång ger vi oss in i på en liten väg i becksvarta mörkret. Chansen att hinna med planet känns allt mer avlägsen. Blomquist ser alla de inplanerade mötena i sitt ordinarie jobb gå upp i rök.

 

Och bensinmätaren är i absolut bottenläge.

 

Då piper telefonen. Ett meddelande från Per Elofsson:

 

”Planet är en och en halv timme försenat. Ta´t lugnt!”

 

När vi lättade glider in på hyrbilsparkeringen på flygplatsen tio minuter senare meddelar dispalyen att bensinen som är kvar räcker till ytterligare noll kilometers körning. Vi sjunker ner med en öl och en stek på flygplansrestaurangen och känner oss som mästare i reseplanering!

 

//Jacob Hård

 

 

 

 

Bloggbluffen avslöjad. Hård är ångerfull…

januari 25, 2009

Hur kunde jag vara så dum. Som journalist borde jag ju veta att jag måste ha en oberoende källa innan jag slår på stora trumman om ett scoop och rekorddebut.

Hård ljög. Eller hade han bara glömt. Kolla kommentarerna på mitt tidigare inlägg om Hårds bloggsuccé. En uppmärksam läsare (Jakob med k) påpekar att Hård faktiskt skrev ett blogginlägg redan under OS i Peking. Han länkar till och med till inlägget. Svårt att krångla dig ur den bevisningen herr Hård.

Redaktör Blomberg får i uppdrag att konfrontera Hård med dom besvärande uppgifterna. Hård vill först inte kommentera det hela. Sen funderar han på att dra igång dementimaskinen. Men han har sett politiker falla för mindre skandaler än den här. Hård skriver följande i ett pressmeddelande.

”Ja just det. Fasiken. Det hade jag helt glömt bort. Jag bloggade ju om en cykeltur i Peking. Det är bara att krypa till korset och be alla mina fans om ursäkt”

Vi nås nu av rapporter från flygplatsen i Estland. Hård går med sänkt huvud. Muttrandes. Skakad.

Gaska upp dig jacob. Lite tröst är ju ändå att Vinterstudion är största blogg på wordpress idag. Och Hårds inlägg om rysspennan är fortfarande det mest lästa. Fast prestationen glimmrar ju inte lika mycket nu när bloggbluffen avslöjats.

/popsen

Bildbevis!

januari 24, 2009

cimg12681

Jacob Karlsson?  Jonas Hård?

Läste ni Krönikör Karlssons inlägg för nån vecka sen om att resa eller inte resa till Otepää? Om vilken kommentator och experet som egentligen skulle vara här i Estland just nu?

Arrangörerna på plats visste i alla fall vem de väntade på, så jag har tillfälligt bytt identitet.

// Jacob Hård

Det var en ryss och en tysk… eller?

januari 24, 2009

cimg1258

Rysspenna t v. Eller t.h.

 

Anders Blomquist och jag brukar vara överens om det mesta när vi jobbar. Men det finns en hake.  En viktig. Blomman har inte koll på färgerna.

Att förberedelser är A och O predikade redan gamle Hyland för mej när jag började på Radiosporten. Kvällen och natten före en sändning består av ganska många timmar surfande, bläddrande i papper, slående i pärmar, skrivande och tejpande. Det fortsätter ofta i hytten före sändning innan startlistan är fulländad och ibland uppkommer denna dialog:

AB:  ”Kan du skicka rysspennan?”

JH: ”Visst, här.”

AB: ”Nej det där är tyskpennan. Jag behöver rysspennan.”

JH: ”Den lila är rysspennan.”

AB: ”Nej, det var inte Tyskland jag sa. Jag behöver den orangea.”

JH: ”Men det är ju Tyskland! Ryssland är lila!”

AB: ”Nej, det är ju Tyskland.”

Kort sagt – Anders Blomquist har tappat fotfästet. Att svenskar markeras med gul överstrykningspenna, norrmän med röd, finländare med blå och italienare med grön – så långt är han med. Men att kasta om tyskar och ryssar – vilken anarki!

Att studera olika kommentatorers förberedelser kan förmodligen vara ett uppslag till nån slags vetenskaplig studie. Christer Ulfbåges expressiva, decimeterhöga bokstäver på pappskivor. Jonas Karlssons oläsliga (för andra) små hieroglyfer – alltid plitade med de finuddade pennorna från något Hilton-hotell. Och pappskivornas mästare: Sten Rosenberg. Hans prydliga startlistor är rena konstverken! De gör mej grön av avund.

Italiengrön.

Inget grönt på dagens startlistor från Otepää – Italienarna är inte här men desto flera andra.

Johan Olsson, t ex. Härligt guldgul på startlistan!

//Jacob Hård

dagens startlista
dagens startlista