Posted tagged ‘Liberec’

Övermod blev Jönssons fall

februari 24, 2009

Jag trodde först det var Dart Vader.
Men det var Emil Jönsson som klev in på startlinjen i kvartsfinalen. Iklädd svart rock med huva.
Som en kaxig boxare inför en match.
Dessvärre också lika självsäker.

Emil Jönsson var i strålande form. Fysiskt i topptrim.
”Som en Ferrari” sa en av vallarna igår.
Och hans kollaps var inte fysisk – den var mental.

Emil Jönsson var så säker på avancemang. Med pondus och kraft klev han upp och ner i fältet – tillsynes lite som han själv ville.
Sista gången han gick till täten var det för att bromsa fältet; för spara kraft.
Men han var inte alls på sin vakt när motståndarna kom med högre fart och svepte förbi.

Så snabbt går det. Tiden att reparera stora misstag är minimal.
Det är därför det kallas sprint.

Årsundas stora hopp gjorde det klassiska misstaget att tänka så mycket på sin egen taktik att han glömde bort motståndarna.
Fem sekunder senare var han sist.
Ytterligare någon sekund senare fick han tillsynes panik; åkte tekniskt sämre, gjorde taktiska felkval (gick på insidan) och var körd (trots en heroisk avslutning).

Vi har sett Sverige torska mot Vitryssland i hockey, världslöpare springa bort sina chanser i VM-försök och stavhoppare gå in på höjder de inte ens varit nära att ta. Så säkra på att det ska ordna sig.
Så övertygade om sin förmåga.
I grekisk mytologi kallades det för hybris och var en dödssynd.

Emil Jönsson underskattade säkert inte motståndarna idag – men han hade en övertro på sin egen förmåga och sådant straffar sig lika ofta.

Att se och höra Emil Jönsson i intervjun efteråt gav Sanna Kallur-feeling från Peking.
Två mycket populära och ödmjuka människor som kände sig i sitt livs form, men som efteråt inte fattade någonting.
Kvar fanns inga minnen av vad som hänt; inga analyser.
Bara tomhet och tröstlösa tårar.

Gissa om Jönsson kommer vara revanschsugen imorgondagens sprintstafett.

***

Ida Ingemarsdotter och Marcus Hellner gjorde något mycket,  mycket bra idag.
Ingemarsdotters förmåga att lyfta sig i de viktigaste loppen är beundransvärd.
Kan hon ta ett kliv i utvecklingen till nästa vinter kan OS bli roligt för hennes del.

Imponerande också att se Hattestad. Han har dominerat hela vintern och är även bäst när det gäller som mest.
En uppvisning av en sann mästare.

/ Jonas

Vem har stulit Jacob Hårds röst?

februari 24, 2009

Bo A Orm.
Tintin i Hajsjön.
Där har ni två sköna figurer som Jacob lånat ut sin röst till.
Den här gången verkar nån figur ha stulit Herr Hårds stämma.

Visst. Det låter faktiskt som att Jacob kommenterar sprinten.
Men jag är tveksam.

Anledningen är ett mejl.

Skrev till Jacob igår angående vinterstudiobloggen.
Hård är ju förutom Tintin, längdkommentator, Bo A Orm (Jake the Snake) även projektledare för hela vintertjottaballongen. Ville bara glädja honom, där han kämpar på i Liberec dag efter dag, med lite glädjande siffror när det gällde bloggbesök.
Här är svaret som jag fick.

”Jag kommer att vara borta från kontoret fr.o.m. 2009-02-13 och kommer tillbaka 2009-04-03.”

Ett automatiskt svar såklart eftersom Jacob är i Liberec och sliter ont och därför inte hinner läsa alla sina mejl.
Det är vad jag hinner tänka innan jag läser vidare i svaret.

”Jag har semester under den här tiden och läser mejl när jag kommer tillbaka. Hälsningar Jacob Hård.”

Semester?
Vem är det då som planterat rumpan bredvid ”Blomman” i kommentatorsbåset?
Parnevik?
Tintin?

Vid närmare eftertanke tror jag att svaret är enklare än så.
Jacob älskar givetvis att kommentera VM så mycket att han inte har mage att ta betalt för uppdraget.
Istället har han alltså tagit ut semester.
All heder till Hård.
Skulle vi tycka att han låter lite laidback i eftermiddag under finalerna, kanske till och med hör honom sörpla på en paraplydrink, så är han förlåten.
Han har ju trots allt semester.

/popsen

Kungamöte direkt!

februari 24, 2009

Jaha ja… Om det var tufft med Majdic, Olsson och Follis i samma kvart – vad ska man du inte säga om en av herrkvartarna.
Emil Jönsson mot Ola Vigen Hattestad. De enda som vunnit tävlingar i vinter (där alla de bästa varit med).
Ettan och tvåan i sprintcupen ifjol.
Kort och gott – sprintkungarna.
Hej och hå.

Lägg därtill Pasini i samma kvart.

Snacka om att den det heatet kommer handla om att sätta sig i respekt inför fortsättningen.
Är norrmannen och svensken först i mål kommer dom hamna i olika semifinaler, för att sen mötas i finalen.
Otur för jappen och de båda esterna som hamnar i samma kvart.
Dom får nog hoppas på incidenter eller akuta förkylningar.

Hellner möter Fredriksson i sin kvart, tillsammans med Miranda, Hetland, Petuchov och Scola.
Ryssen är en garanti för att det kommer gå undan i alla fall.
Rysareftermiddag väntar.
Härligt!

/ Jonas

En helt sjukt misslyckad resa

februari 21, 2009

Det är exakt det Maria Rydqvist har gjort till skid-VM.
Hon ratades först av förbundskaptenerna i sista stund till förmån för junioren Hanna Brodin.
Sen, när svenska sjukdomarna duggade lika tätt som den tjeckiska snön, kallades reserven Rydqvist ner till Liberec för att täcka upp.

Men på vägen ner blev också hon sjuk. Och idag har man beslutat att skicka hem Maria Rydqvist, utan ett enda lopp. Och – tack och lov – utan att ha fått träffa en enda svensk skidåkare härnere.
Stackars Maria måste ha det tröstlöst just nu.
Flyger hon Czech Airlines hem får hon dessutom extremt äckligt kaffe.

Övrig status: Haag fortfarande inte helt återställd, men på bättringsvägen och Britta Norgren mår bra, och avvaktar nästa tävling, vilken det nu är? Troligen sprinten.

Hinner Haag bli återställd till stafetten på torsdag? Det måste hon. Utan Rydqvist som reserv börjar laget annars kännas tunt. Skört. Bräckligt.

Men sjukdomarna är inte allt som oroar. Frågan är också om Anna och Britta orkar. Och Lina??
Sprint, sprintstafett och damstafett går tre dagar i rad. Här gäller det att vara taktisk och prioritera. Vem ska åka vad?

Kanske är det bästa, trots allt, att den regerande olympiska mästarinnan Anna Olsson, står över sprintstafetten till förmån för Britta (med Lina). Kanske ska man inte splittra ett vinnande lag.

Inga lätta beslut för åkarna och ledarna att ta. Jag ser ändå helst att Anna Olsson åker tre dagar i rad. Jag tror hon vill det.
Lika bra att chansa.
Vallat eller ruggat, typ.

/ Jonas

En kaffe och en drag queen, tack

februari 21, 2009

Vi bor på ett trestjärnigt jotell i norra delen av Liberec. Det är ett helt okej hotell.
Men det finns en sak som sticker ut.
Maruschka.

Hon är i 40-års åldern och har under hela veckan varit det naturliga samtalsämnet för oss som bor på detta lilla hotell.
Vi vet inte vad hon heter men kallar henne Maruschka.
Vi tycker det passar.

Maruschka jobbar i hotellrestaurangen, typ dygnet runt. Hon är där när frukosten öppnar 06,30. Hon är där när middagen stänger vid midnatt. Ständigt med en vag antydan till leende. Alltid med en imponerande effektivitet.
Och framför allt – alltid med nya kläder.

Det är liksom kläderna som är Maruschkas grej. Hon klär sig nämligen minst sagt utmanande.
Klockan 08.00 imorse mötte hon upp med höga vita stövlar, minimal kjol och ännu mer minimal, mer eller mindre genomskinlig, topp.

Igår vid middagen hade hon en svart klänning som slutade en bra bit ovanför knäna, och därmed i praktiken mötte urringningen.
Ikväll kommer hon ha något annat. Betting pågår.

Saken är nämligen den att Maruschka byter kläder lika ofta som en teaterstatist. Den ena kreationen mer utmanande än den andra.
Inte vulgärt. Mer annorlunda. Och Maruschka bär sina kläder med stolthet.
Men inledningsvis blev vi aningen häpna över att servitrisen serverade kaffe, klädd som en drag show-artist.

Hennes kollega (Anieschka?) har samma arbetsuppgifter, men går klädd i mjukisbyxor och underställströja. Vi tror inte dom är syskon. Snarare antipoder.

Det finns mycket emulgeringsmedel i frukostens yoghurt och jag gissar att ganska många gäster har satt typ E123 eller E214 i halsen när Maruschka gör entré.

Maruschka har blivit en lika självklar del av detta VM som snö.
Snöns utseende är dock mer förutsägbar.

/ Jonas

Kaoset bakom kulisserna

februari 19, 2009

Tyckte ni att vår sändning från Liberec var väl strulig?Åjovars ja, håller med…tekniken hade inte lust att leverera någon formtopp redan i premiären;-)

Så här; någon minut före sändning var ljud-kontakten noll mellan studion och tv-huset i Stockholm.Ljudledningen ville inte vara med (kräksjuk?).Jag hör något svagt i örsnäckan som låter likt vår vinjett.Hojtar till världens bästa  fotograf-Frisell ”jag tror vinjetten går”..”näe, är du galen” svarar Frisell o slänger upp kameran på axeln.Jodå….kör…hör jag långt långt borta.Så kör vi.Sen såg ni.Inga inslag med bantester, svenskform o svensksjuka ville starta på min uppmaning, försvunna i…cyberrymden?Våra kära kollegor i Stockholm slet för att få ordning…men nej..tekniken hade inte lust.Alla gjorde, liksom Brodin, Olsson o Andersson det dom skulle-men det genererar inte alltid medalj.

Nåväl, imorgon är en ny dag.Har smärtsammare minnen från sändningar.Fysiska.Som när Pops o jag kom på iden (ja, kanske mer Pops-han har alltid galet många idéer, ofta galna…oftast bra) att hoppa studsmatta tillsammans i direktsänd inledning av Lillasportspegeln.Vi tränade lite.Tyckte oss ha hittat en grym tajming.Han hoppade upp mot kameran, sa ”hej o välkommen till Lilla”..jag studsade upp o fortsatte ” idag ska vi snacka simhopp med Anna Lindberg”.Vi hade full koll.Bra flyt.Men.Någonstans vid replik fyra sprack det.Vi tappade tajmingen..o landade samtidigt.Har ni testat?Det blir väldigt stumt.Flärp lät det i min fot när ett ledband slets sönder.Jag tappade balansen o famlade i farten..fick tag i Pops..och ja, en intim del av Pops..som piper ” vi stannar där”.Bra val.Vi genomförde sen käckt halvtimmans direktsändning med smärtor av olika slag ..följt av några veckor på kryckor.För mig.

Nåväl, dagen övergår snart till morgondag.Då tror vi på bättre form…liksom på Olsson, Södergren..och ja alldeles säkert Bauer.

//VM-debutant Yvette

 

Tjeckisk get-motor i bilen

februari 18, 2009

Följande händer när de tre musketörerna teknik-Janne, fotograf-Frisell och reporter-Bränholm avverkat 135 av totalt 143 mil i bil från Val d’Isere till Liberec.

Det sprakar till i walkie talkien, Frisell som ligger 100 meter framför vår av kablar och teknik fyllda skåpbil är uppenbart upphetsad.
– Sprak sprak sprak, låter det mest på den lilla svarta apparaten.
– Vad f-n sa han? frågar jag Janne.
– Var det nåt om bakluckan han skrek om? siade Janne.
– Vi hörde inte vad du sa, är det nåt fel på vår baklucka (konstigt med tanke på att skåpbilen inte har någon direkt baklucka)? ropade jag på radion till Frisell.
– Såg ni inte bakluckan på bilen vi åkte förbi? (nej Frisell, vi vanliga dödliga har inte samma hökögon som dina mästerfotografskarpa exemplar) skrek vår fortfarande rätt upphetsade vapendragare på färden genom Europa.
– Nej vad? svarade jag.
– Det stod ju en get i bagageluckan! artikulerade Frisell, extra tydligt denna gång.

Vi var tvungna att undersöka fakta, likt de journalister vi hävdar oss vara. Vi saktade in och lät den silverfärgade Suzukin passera oss igen – och mycket riktigt. I denna moderna och fina bil fanns inte bara två vuxna och ett barn, utan även en fullvuxen stor get! Jag fick även en bild på detta ovanliga bilåkande djur
get

På plats i Liberec var krönikör-Karlsson inte sen att på äkta göteborgskt vis (det är ju jag som ÄR göteborgare) få till den ena ordvitsen efter den andra om denna get.
”Bilen hade en get-motor där bak” och ”en ny form av get-ski” var bara två exempel.

Geten var nog det mesta oväntade under de två dagarnas (+några mil redan söndag kväll) bilresa från Val d’Isere till Liberec. En resa som även innehållit:

En övernattning på Novotel i Chambery (där en av världens bästa handbollsspelare Daniel Narcisse spelar till vardags). Jag var supernöjd med det tjocka duntäcket men både Janne och Frisell klagade, de hävdade att svenska 70-talister är uppväxta med tunna täcken, helst bara en filt.

En god lunch på Autogrill (där Frisell blivit stammis efter alla sina reportage-resor) nära tyska gränsen.

En hel del 80-talsmusik på tysk radio, vi i skåpbilen lyckades pricka in Alphavilles ”Forever Young” på två olika kanaler inom loppet av en kvart och skrålade glatt med båda gångerna.

En ny övernattning, denna gång i vackra Nürnberg. Här inmundigades även en fantastisk kyckling på stadens bästa indier ”Tadsch Mahal”, jojo tysk stavning.

Ett riktigt snöfall som gjorde att vi fick snitta ca 40 kmh på Autobahn under första delen av tisdagsetappen.

Köttbullar och potatis hos den svenska möbeljätten som har en blå plåtlåda i Prags utkanter – Frisell som varit på resa i snart tre veckor uppskattade lite hem-känsla.

Nu är vi i alla fall framme i Liberec och har njutit av en första middag på vårt hotell Atrium – fler lär det bli.

Snart börjar tävlingarna också – hoppas slippa höra orden ”förhöjt blodvärde” alltför många gånger till.
bil
Skåpbilen i Nürnberg på väg från Val d’Isere till Liberec
//bloggdebuterande reporter Ola Bränholm