Posted tagged ‘Järbyn’

Balanskonstnären Järbyn

mars 12, 2009

Jag har alltid haft en förkärlek för en viss typ av idrottare.
De eviga optimisterna.
De som vägrar se svårigheter. De som har ett självförtroende större än Åreskutan.
Oj, vad jag kommer sakna Patrik Järbyn den dan han lägger av.

Naturligtvis måste idrottare vara optimistiska, måla upp positiva bilder och scenarier.
Men en del går en skör balansgång. En balansakt på hybrisens avgrund.
Ett misslyckande och det väntar ett fritt fall ner mot realismens botten.
De som inte levererar blir de lätt parodier på sig själva.

Anders Södergren är en idrottare jag verkligen gillar. Han är inte i närheten av nån parodi. Södergren är urtypen för den obotlige optimismen. Och han levererar. Inställningen har gjort honom till den han är.
Där andra ser ett hav av mjölksyra ser den dragvillige Söderhamnssonen möjligheter.
Alltid glad och positiv. Och ohyggligt populär.

Kulstötaren Jimmy Nordin var en man av den andra kategorin.
Han skulle vinna OS och VM.
Inför EM i München 2002 drog han till med att han skulle bli förste kulstötare över 24 meter.
Jo, tjena.

Nordin tog i så han sprack på den presskonferensen, men när han klev av podiet var det ingen journalist som ville prata med honom.
Och i själva tävlingen i München tog Nordin i lite mindre och blev elfte man.

nordin

Ett färskare exempel är Mattias ”Jag borde vinna det här loppet” Claesson, efter IEM-finalen i Turin förra helgen.
Den han ”borde” ha slagit var Jurij Borzakovskij, olympiamästare och flerfaldig VM-medaljör på 800 meter (med ett personbästa flera sekunder bättre än Claessons).
Borzakovskij vann naturligtvis finalen i utklassningsstil.

Jag gillar optimister, och ibland till och med överdriven optimism, om det bara finns ett kryddmått ödmjukhet inblandad.
Hos Claesson hittade jag ingen ödmjukhet.
Men jag gillar inställningen att inte vara nöjd med något annat än plats ett.

Patrik Järbyn är en hjälte i min värld. En obotliga optimist. En Södergren-typ.
Lätt att tycka om.

Han älskar det han gör och är totalt oberäknelig. Han kan stå på pallen lika väl som sitta klistrad i ett skyddsnät högt ovanför målområdet.
Det är full satsning, allt eller inget. Och även om han inte alltid klarar balansakten i backen, så är han en sann mästare i konsten att balansera på optimismens slaka lina, utan att trilla ner i avgrunden.

jarbyn

Järbyn har inte varit okontroversiell; han har gått sin egen väg och trätat med förbundet.
Ofta kraschad. Ofta skadad.
Men Patrik har alltid kommit tillbaka – mer taggad än nånsin.

Nu står han, snart 40 år gammal, i Åres målområde och ser sammanbiten ut.
Super G:n blev ingen höjdare, men Järbyn blinkar med ena ögat och säger: ”Nu har jag nästan ett år på mig att fixa till detta”.

Järbyn ger sig inte.
Järbyn siktar på OS.

Han säger också att detta kanske var sista tävlingen i Sverige.
Ingen tror honom.
Och innerst inne vet Järbyn också att han satsar mot ett Åre-VM 2019.
Om dom bara söker mästerskapet.

/ Jonas

Olssons tårar var efterlängtade

mars 11, 2009

Järbyn tog VM-brons i störtlopp.
Bara en svensk har lyckats ta sig upp på pallen i ett världscupstörtlopp.
Han heter Hans Olsson.
Nu har han gjort det två gånger dessutom.
Respekt.

Och om ni någon gång tvekar på varför idrotten berör oss så mycket så kolla intervjun efter målgång.

Det här var precis vad det svenska alpinlandslaget behövde efter en tid där det sett ut som att den riktiga passionen saknats.
Det är förmodligen en synvilla, åkarna sysslar ju trots allt med det dom älskar, men det var ändå befriande att få se Olssons starka känslor.
Stolthet,  lycka och upprättelse.
Men framförallt framtidstro.

Efter tredjeplatsen i Lake Louise bad Olsson nästan om ursäkt för att han hade dragit nytta av att ha haft ett tidigt startnummer som avgjorde mycket av utgången.
Den här gången kändes det som att Olsson knappt hade ro att stanna på prisutdelningen, ivrig att komma igång med den grisigt tunga träningen inför nästa säsong.

Olsson har tidigare uttryckt en stark tro på sig själv utan att lyckas backa upp det med resultat.
Det har gjort mitt förhållande till Olsson lite kluvet.
En kille som ofta varit kaxig i intervjuer, rolig att lyssna på.
En kille som ofta varit försynt i åkningen, tråkig att titta på.
Idag var det annorlunda. Kanske början på något nytt.
Förutom aggressiv åkning och dom starka känslorna var det nämligen också befriande att i intervjun höra Olssons självinsikt.
Han vet att han inte räcker till i dom tuffaste störtloppen ännu.
Han vet också att det bara finns ett sätt att ändra på det.
”Jag ska träna så att ögonen blöder”

Olsson vill bli bäst i alla sorters störtlopp. Ännu är han inte där.
Googlar på Hans Olsson. 321000 träffar.
Först en författare som jobbar på RFSU.
Sen en konstnär från Utterbyn.
Dessutom en Hans Olsson som är socialdemokratisk riksdagsledamot och en som har landsköldpaddor som största intresse.

hansolssonforfattarehansolssontavlahansolssonpolitikerskoldpadda

Uppe t.v. den Hans Olsson som skriver åt RFSU. Uppe t.h. en av Hans Olssons tavlor. Nere t.v. den Hans Olsson som vill se ett maktskifte. Nere t.h. en av Hans Olssons landsköldpaddor.

Där någonstans hittar jag också alpinåkaren Hans Olsson.
Och när jag tänker efter så har han ju efter idag fler kopplingar till dom andra än bara namnet Hans Olsson.

hansolssonalpint

Den Hans Olsson som inte längre gömmer sig i sitt skal och som kan vara på väg att ta över störtloppsmakten efter att ha glömt tavlan i VM och idag skrivit ett nytt kapitel svensk alpinhistoria.

Förlåt. Jag tappade visst linjen för ett ögonblick. Vi kämpar oss tillbaka i banan igen.
Alpinåkaren Hans Olsson är bara 25.
Ge honom några år med ögonablöderträning och nyvunnet självförtroende som skrämmer bort eventuella kvarvarande fartspöken ur hans huvud så kan det bli pallplatser i både Hahnenkammrennen och Lauberhornrennen.

/popsen