Posted tagged ‘Ingemar’

Ingemar eller Anja? Gunde eller Sixten? Ni bestämmer!

januari 28, 2009

Såg en trailer för Carola-programmet häromdagen. Speakerrösten sa då att det finns få personer där det räcker med att bara säga ett förnamn så vet alla vem man pratar om. Carola är ett sånt. Svenska skidhistorien har också några stycken.

På lördag ska vi ut på tunn is i Vinterstudion. Oman-Krönikören har återvänt till den otacksamma uppgiften att lista dom fem största svenska längdåkarna. Inte helt lätt eftersom historien både är lång och innehållsrik. Kom ihåg också att Oman-Krönikören inte lyckades hitta vare sig beduiner eller arabiskt kaffe på hela semestern.

Stig-Hellman (inte att förväxla med Stig-Helmer på annexet) kommer antingen samsas om en aplinlista eller så blir det varsin. Dom funderar just nu på sina listor. Här känns det ju betydligt lättare. Stenmark. Pärson. Wiberg. Den topptrion rör inte någon. Eller? Känns som den stora frågan är den inbördes ordningen där. Kan säkert skapa en del diskussion.

Förnamnsteorin.
Carola. Solklart.
Ingemar. Gunde. Anja. Absolut.
Sixten. Pernilla. Toini. Tveksamt.
Per (Elofsson). Thomas (Fogdö). Sven-Åke (Lundbäck). Uppenbarligen inte eftersom jag kände mig tvungen att förtydliga med efternamnen.

Det där är ju bara ett av säkert tusen sätt att för sig själv försöka avgöra vem som är störst. Sen finns ju statistiken också. Men hur jämför man siffror från olika tidsepoker?

Ingemar vs Anja till exempel.

Världscupsegrar: 86-40
Publiken står upp å skriker Ingemar! Ingemar! Ingemar!

Segrar i totalcupen: 3-2
Fortfarande fördel den tyste.

OS- och VM-medaljer: 7-16
Tillbaka på ruta ett.

Och vad är det värt att ha varit först och brutit ny mark? Är det överhuvudtaget väsentligt? Då kan ju aldrig dom nya mäta sig med föregångarna.

”Listen to your heart” sjöng Per och Marie. Den tog sig in på Trackslistan da´n efter jag fyllt sexton. Låten ska inte underskattas. Den gjorde att jag tog mig betydligt närmare flickorna på dansgolven i Eskilstuna. Men kan den föra mig närmare svaren här? Att lyssna till hjärtat när det gäller kärlek är ju givet. Men gäller det även när vi ska lista skidlegender? Det kanske är ofrånkomligt.

Finns förresten tryckarna kvar? Synd och skam om svaret är nej.

Ju mer jag funderar ju mer känner jag mig som Tom Cruise. Inte så att jag tänker kasta mig in i Scientologin. Snarare kasta mig upp på en motorcykel i 180 blås med en konstgjord mask på mig så att jag ser ut som Björn Fagerlind. Med mig på hojen har jag en i-pod med ett uppdrag från Redaktör Blomberg att lista svenska skidhjältar. ”This message will selfdestruct in five seconds…”

Ni förstår vart jag vill komma va? Precis. Mission Impossible.

Alltså vill jag ha er hjälp. Redan nu vill jag veta hur ni funderar. Kommentera inlägget här så får jag en aning om hur tankarna går hos er. På svt.se/sport kan ni rösta i frågan. Och på forumet finns en längdtråd och en alpintråd där ni kan lista era ett till fem och motivera. Vi drar med er i diskussionen i Vinterstudion på lördag. 

/ André (Pops alltså) 🙂

Annonser

”De fyras gäng” jagade Ingemars fjälla…

januari 27, 2009

För egen del finns det en sak jag inte gillar med Vinterstudion. Den är placerad i Stockholm. Saknar dom tidigare säsongerna då vi flackade runt i alperna hela vintern.

Vi skulle ju iåförsig inte kunna göra så´na heltäckande helger som vi gör nu. Skulle ju inte heller funka å kuska runt med två små barn. Å egentligen saknar jag ju inte resandet.

Jag saknar Stig.

Det finns vissa alpina tävlingsorter som ger rysningar bara man hör namnet. Så´na som man växt upp med. Ni vet när man väntandes på tävlingsstart satt och tittade på testbilden. Eller i bästa fall en klocka som tickade ackompanjerad av veckans pausfågelkvitter.

Schladming.
Madonna.
Plex (Ja vet, han är ingen ort men namnet hör ju liksom ihop med alla dom andra).
Garmisch.

Det är när nostalgin smyger sig på som jag saknar Stig som mest. Tänk er själva att efter en sändning en tävlingsdag nå´nstans i Alperna få sätta sig på en mysig restaurang med hela TV-gänget för å käka å Stig någonstans i konversationen säger följande.

– Jo (paus) ja minns en gång, det var ja å Girardelli…

Där är ju jag såld. 9 år gammal igen. Pausfågeln kvittrar. Sekundvisaren tickar. Snart tävlingsstart. Snart Eurovisionsmusiken. Da daj daj da daj daj daaaaj da….(Nynna den för er själva så får ni se. Den går så.) Vad Stigs story handlar om spelar egentligen ingen roll.

– Jo (paus) det var ja å Ingemar…

Stig har mig i ett järngrepp. Jag är inte ensam i gänget om att sitta med ett fånigt leende på läpparna. Det här är namedropping på högsta alpina nivå. Stig. Girardelli. Ingemar. Phil å Steve.

Tillbaka i nuet. Tittar i tävlingsprogrammet. Den här veckan körs det i Schladming och Garmisch. Saknar Stig. Måste Ringa. En liten anekdot från förr måste han väl kunna ge oss.

– Stig
– Tja det är Pops
– Hej du, hur är det?
– Bra, själv då?
– Jo det är bra.
– Du vi sänder ju från Garmisch nu i veckan. Har du nåt skönt minne därifrån att dela med dig av till våra bloggläsare?
– Jo. I Garmisch hände det mycket.

Här nästan hör man hur Stig tar några snabba slalomsvängar nerför Memory Lane. Jag håller andan. Väntar på fortsättningen.

– Det är väl två saker då. VM 1978. Och ”De fyras gäng”.

”De fyras gäng” låter ju onekligen spännande. VM-78 låter bekant. Vi spar det bästa till sist.

– Berätta om VM.
– Vet inte om jag borde påminna folk om det här.
– Vaddå?
–  Slalom. Jag körde ur i andra porten.
– Var det i Garmisch?
– Jo
– Vem vann då? (Ställer frågan innan jag hunnit tänka. Svaret kommer blixtsnabbt.)
– Vem tror du?
– Ingemar såklart.
– Jo såklart, före Piero Gross.

Ur i andra porten. Vi släpper det ämnet. Nu Garmisch och De fyras gäng.

– Jo (paus) det var i Garmisch som drevet började gå runt Ingemar. Nå´n fick syn på Ingemar med en fjälla bakom en folkvagnsbuss. Han hade ju precis börjat träffa Ann Uvhagen. Ingemars första riktiga fjälla sen han blev kändis.
– Vad hände?
– ”De fyras gäng” jagade oss alla som galningar för att ta reda på vem fjällan var.
– Vilka var ”De fyras gäng”?
– Det var GP:s utsände. VK:s utsände och hans chaufför. Och gängets ledare, Kvällspostens Lennart Jarevik.
– Vem döpte dom till ”De fyras gäng”?
– Jo det var väl alla vi åkarna. Jag å Ingemar å Lars-Göran Halvarsson å Bengt Fjällberg.

Namedropping. Ni förstår att jag saknar Stig va?

– Jarevik var den drivande. Han studsade fram på tå. Hälarna nuddade aldrig marken. Han var så ivrig. Kom fram till mig och kunde knappt prata. ”Du du du du du vem vem vem är hon?” Vi avslöjade aldrig det såklart. Men på nå´t sätt fick dom reda på det ändå.
– Vad hände då?
– Det blev fullt krig inom ”De fyras gäng”. Alla ville vara först med att avslöja namnet. Nu gällde det att ringa hem till redaktionerna. Å det var fler som gav sig in i leken. Jansson på TT var en slug rackare, han tog över telefonväxeln i receptionen på hotellet i Garmisch och kopplade alla samtal till fel nummer. Till sist nådde ju nyheten ändå Sverige.

Här är batteriet på väg att ta slut i Stigs mobil. Inte så konstigt eftersom han lever 20 av dygnets timmar i sin bil pratandes i mobilen. Har fått tillräckligt med material för att kunna dela med mig av Stigs anekdoter till er. Tillräckligt mycket av Stigs tid för att stilla saknaden. Dags att avsluta.

– Ska det bli kul att åka tillbaka till Garmisch till helgen då?
– Ja ska inte dit.

Vaddå? Björn å Stig ska ju kommentera både herr- och damtävlingarna.
Har Stig lämnat Björn efter alla dessa år?
Det är inte alls så dramatiskt. Det visar sig att dom ska sitta ”off tube”. Det innebär alltså att dom sitter i Stockholm och kommenterar.
I vanliga fall tycker jag att det är synd när det blir så. Alltid bättre att vara på plats.
Men Stockholm innebär att Stig är nära Vinterstudion.
Stockholm innebär att jag kommer få träffa Stig igen.
Tror jag ska bjuda Stig på middag.
Skulle inte bli förvånad om vi får sällskap av Girardelli, Ingemar, Phil å Steve. Kanske kommer till och med ”De fyras gäng” förbi en sväng. Med Jarevik på tå.

/popsen