Posted tagged ‘Idrottsgalan’

Krönikör i landsflykt efter galan

januari 20, 2009

Sådär då.
Snart packad och klar. En sista blick ut genom fönstret. Fortfarande grått, mulet och en plusgrad.
Underbart väder.
I alla fall för en som ska hoppa in i en taxi, och sen i  ett flygplan för en lååång och seg resa.
Men knappast längre än en idrottsgala.
Definitivt långsammare än ett tal av Ranelid.
Och garanterat mindre seg än ett tal av Höglund.

Har fortfarande svårt att smälta Zlatans sjundeplats och att Sundhage blev utan pris. Här har vi skrikit fiasko-OS efter alla uteblivna guld, men så fanns en svensk som verkligen vann guld- men prisas skulle hon inte.
Nänä. Nanne. Givetvis.

Ytterligare ett förslag till nästa år: låt vinnarna i de nominerade klasserna får reda på segern i förväg, så att de hinner  förbereda ett tacktal. Pristagarna är idrottare – inte Ranelidar. Dom står på scen för att dom åker snabbt uppför eller nerför backar. Inte för att de är verbala orakel. Tacktalen skulle få ett mervärde om pristagarna hann förbereda sig. Alla har inte Emma Johanssons underbara spopntanitet eller Carros karisma. 

Zlatan och Zäta var chanslösa mot Kallur och Kalla när svenska folket fick säga sitt. Och just skidåkning har verkligen ett speciellt kärleksförhållande till svenska idrottsälskare.
Jerringpriset – folkets pris – är det finaste, det ärligaste och det mest åtråvärda därför att det vädjar inte till en samling jurymedlemmars sunda förnuft – utan till folkets hjärtan.
Grattis till Jerringpriset Charlotte. Det var du värd.
Och dessutom kvällens charmigaste – en spännande förening av armchock och Maria Westerlind.

Jag hade tre starka önskningar inför galan. Förhoppningar. Ja krav.
Jag ville se Pia, Ara och Holm hyllas.
En gick i uppfyllelse.
Jag håller inte med kollega Pops om kalkon-stämpeln. Men man kan verkligen behöva vila upp sig efter gårdagskvällen.

Så nog om galan nu. Imorgon landar jag i 30 plusgrader och molnfri himmel.
Inget jobb, ingen dator.  
Vinterstudiobloggen är ideell verksamhet och knappast något jag tänker ägna min semester åt.
Jag räknar med att Pops håller den vid liv. Kanske med assistans av någon gästskribent. Förslag?

Nu har temperaturen stigit till två grader. Men fortfarande lika grått utanför.
Ha det så gött allihop!

/ Jonas

Kallur, Kalla och en iskall gala som tinade … lite.

januari 19, 2009

Kvällen började med två skrällar.
Först försvann Zäta direkt från Jerringpriset. Förvånande.
Sen försvann Zlatan. Förvånande i kvadrat.
Sen kom Elisabet Höglund och jag skulle precis stänga av.
Då kom Emma Johansson. Räddaren i nöden.

Efter en stel och trist inledning kändes det som att galan var på god väg skulle matcha Idrottsåret 2008.
Sämsta på länge.
Men så kom Emma med skratt och befriande spontanitet.
Kvällens ice breaker.
Hade hon inte redan varit nominerad till ”Årets prestation” skulle hon blivit det nu.

Efter en trevande inledning gjorde också Robert Gustafsson en stark comeback. Inledningsskämten med Björn Gustafsson var zzzzzega, men som Per Gessle var Gustafsson suverän.
Men till nästa Idrottsgala kanske det är dags att förnya sig. Tony Rickardsson håller inte att skämta med ett år till.

*** När Elisabet Höglund kom in tändes i och för sig ett litet hopp. Det föreföll inte orimligt att Zlatan skulle komma ändå. Nu hade hans privata helikopter fått någonstans att landa.

*** Med all respekt för Nanne. Men Sundhage vann OS-guld för USA. Nanne vann Europas 459:e bäcta liga med ett förväntat topplag. Hallå???

*** Och Ara Abrahamian. Att inte hylla Ara på ett ordentligt sätt var minst sagt märkligt. Killen vann ändå en OS-medalj och gjorde i bästa fall sin sport en stor tjänst. Hallå igen?? Kvällens stora plump.

*** Tommy Körberg i paljettväst. Kvällens mäktigaste.

*** Kvällens rysning: hyllningen av Arne Ljunqvist. Lysande Carro.  Och så hyllningen av Holm såklart.

*** Charlotte Kalla stod för kvällens armchock. Värdig och väntad vinnare.

*** Hur gör Gunde?? Han har alltid roligast på galan. År efter år.

*** Mer märkligt: Susanna Kallur satte världsrekord i en sprintgren i friidrott men lämnade galan utan pris, trots ett svagt idrottsår.  

*** En given favorit i varje gala är arkivklippet när ett barn sjunger för Sven Jerring. Humor.

*** Jag trodde inte kungahuset skulle ha någon representant på plats, men blev glatt överraskad när Carl Philip dök upp vid Pamela Anderssons sida för att snacka Jerringpris.

*** Och Göran Hägglund var ju jätterolig.

*** Förslaget till nästa år: stympa presentationstalen rejält. Galan skulle tjäna på att vara en halvtimme kostare.
Och publiken skulle hinna se sportnytt.

*** Slutligen: för er som läste inlägget om ”krönikörens nya kläder”: Ranelid valde grek – inte revisor.

Ingen Thanksgiving men nästan

januari 19, 2009

Krönikören ska ju givetvis summera. Det hör till ämbetet. Men jag känner ändå att jag måste avsluta det jag påbörjade. För enkelhetens skull listar jag i rask takt kvällen plus och minus. Utan inbördes ordning.

+ Klüfts tal som prisutdelare var vackert och viktigt. Och skickligt framfört. Arne Ljungqvist var märkbart rörd när han fick ta emot hederspriset ur Klüfts händer. Ett av ögonblicken som kändes i magen.

– Ingen ZZ Top i Globen. Alltså prislöst för både Hockey-Z och Fotbolls-Z. Nia och sjua i Jerringprisomröstningen. Märkligt. Zlatan var nog glad att han valde den Italienska fotbollsgalan ikväll istället. Årets spelare i Serie A. Årets utlänning. Årets mål. Ztorslam. Att sen Jerringpriset stog mellan Kalla och Kallur var inte så överraskande. Två grymma tävlingsmänniskor som dessutom är charmiga så att det räcker till en hel nation. Kalla var rätt val mellan dom båda.

+ Sportspegelpriset blir på något sätt alltid en av höjdpunkterna. Oväntade och bra val. Starka känslor.

– Hyllningarna till stjärnorna som slutat var märkligt lama. Varför ska det vara så svårt? Man sitter ju å vrider sig i soffan.

+ Björn Ranelid var som Ranelid alltid är. Underhållande. Å la ni märke till att han inte följde Krönikörens exempel från Vinterstudion i söndags. Ranelid hade uppenbarligen inte krävt en Krönikörsknapp i skjortan. Gunn-Britt kan inte ha varit ombedd att hjälpa till. Ranelid körde grekstilen all the way!

– Hyllningarna av dom som inte finns med oss längre. Det tog slut innan det ens börjat när bortgångne Lennart Bergelin skulle minnas.

+ Ensam är stark. Robert Gustafsson var knappt halvkul tillsammans med Björn Gustafsson. När Robert blev Per och körde ett idrottsinspirerat Gesslemedley så blev det riktigt skoj. Fast han kunde stannat halvvägs när det gällde Gessles girighet. Kändes som det blev onödigt mycket.

Galan var som sagt halfway to Turkey men landade nog en bit innan Istanbul till slut. Det blev inte riktigt vad amerikanen äter på Thanksgiving. Nu lutar jag mig tillbaka och väntar på Krönikörens galainlägg.

/popsen

Halvvägs till kalkon….

januari 19, 2009

Hade tänkt vänta till efter galan. Men det går inte. Har redan fått en drös upprörda mess från Krönikör Karlsson. Å jag kan bara hålla med.

Så var ska jag börja? Självklart med Jerringpriset. Hockey-Z nia. Fotbolls-Z sjua. Å ända har det bara kommit halvvägs. Jag vet. Det är inte ett pris som bara värdesätter en idrottsinsats, det handlar om mycket annat också. Absolut inget ont om kvintetten som finns kvar att rösta på men nog känns det lite märkligt.

Ingen ZZ Top ikväll alltså.

Emma Johanssons tacktal efter priset som årets kvinnliga idrottare är nog ändå behållningen så här långt. Sara Sjöströms tacktal innehöll inte så mycket men var ändå fint på sitt sätt.

Björn-Robert har båda varit betydligt roligare än ikväll. Fast nu är ju Robert roligare när han är själv å gör idrottskopplingar i sitt Gesslemedley. Muta Fila var en kul textrad. Åsså en lagom hård känga till enkamparen Klüft och lite bra peppning av Gymnastik-Wagner. Fast så snällt mot Gessle är det inte…

Halfway to Turkey. Inte landet alltså. Men vi ger inte upp helt. Det återstår ju en å en halv timme.

Krönikören summerar här på bloggen när det hela har landat. Vi får se om galan då hör till de största och starkaste hönsfåglarna. Med en spetsig, hängande köttflik över näbbroten, medelhöga fötter med långa tår och oftast små sporrar.

/popsen

Hylla Ara och Pia – eller lägg ner

januari 19, 2009

2008 är det i särklass sämsta idrottsåret sen Svenska Idrottsgalan hade premiär.
Egentligen bryr jag mig inte så mycket om vem som var mindre dålig än någon annan.
Idrottsgalan har aldrig varit min grej.

Men precis som miljoner svenskar ska jag naturligtvis se den på tv och bland halvhjärtade sketcher, krystade tal och benchocker vill jag se två saker.
Två saker räcker för att jag ska bli nöjd.
Se det som två krav.
Pia Sundhage måste hyllas som årets idrottsledare. Allt annat är otänkbart.
Och Ara Abrahamian måste hedras. En stående ovation är ett minimum.

Risken är dock stor att inget av det inträffar.
Aras civilkurage kanske tigs ihjäl av politisk korrekthet.
Och chansen är inte liten att Nanne Bergstrand får priset som årets ledare.
Men om inget av mina krav går igenom lovar jag att ägna en stor del av 2009 åt att propagera för att galan ska läggas ner.

Kungahuset kommer inte.
Zlatan kommer inte.
S-kvinnorna bojkottar förmodligen också.
Galan behöver all stjärnglans den kan få.
Jag har ingen aning – men jag hoppas att ett knippe pensionerade stjärnor avtackas ordentligt.
Stefan Holm, Annika Sörenstam och Kajsa Bergqvist till exempel.
Ett sånt här blekt sportår blir det extra viktigt.

Årets Idrottsgala har redan nosat på kalkonstämpeln genom att inte nominera någon idrottare med funktionshinder till priset som Årets manilge idrottare.

Å andra sidan är kvällen mer oviss än på länge.
Inte minst kampen om Jerringpriset.
Förlorar Zlatan på sin frånvaro?
Förlorar Kallur på sin nya frisyr?
Förlorar galan sin trovärdighet ikväll?
Om några timmar vet vi.