Posted tagged ‘Hans Olsson’

Hans Olsson – Respekt!

mars 12, 2009

hasse

En något sammanbiten Hans Olsson (längst till vänster) före en match.

André!! Det går inte att rabbla upp en massa Hans Olssonar i bloggen hursomhelst utan att ha med Hans Olsson.
The one and only HANS OLSSON!
Respekt!

Alltså: Vi snackar Hans Olsson som förde Sverige till en av de mest oväntade och häftigaste ögonblicken i svensk idrott: DC-segern mot USA i Scandinavium 1984.

USA kom till Göteborgs grus med världsettan John McEnroe, med världstvåan Jimmy Connors och med världens högst rankade dubbelpar (Fleming/McEnroe).

Sverige kom kraftigt nederlagstippat med Järryd, Sundström, och två smålänningar som knappt blivit myndiga (Wilander/Edberg).

Men Sverige kom som ett lag., medan amerikanerna kom som trötta dagisbarn på utflykt och gnällde på att Sverige spelade utomhustennis (grus) inomhus.

McEnroe och Connors var ovänner redan före matchen och McEnroe och Flemming skulle bli det under matchen.
Och USA var chanslöst.

Sundström, fylld av självförtroende efter att ha vänt ett kraftigt underläge mot Ivan Lendl tidigare på året, inledde med vinst.
Wilander följde upp med utklassningsseger mot Connors.

Det hela avgjordes sen på lördagen när Järryd/Edberg besegrade McEnroe/Flemming (den senare darrade som ett asplöv av nervositet och det blev inte bättre av McEnroes uppenbara missnöje över Flemmings spel).

Redan efter två dagar hade hemmalaget ointagliga 3-0 och Sveriges största DC-triumf nånsin var ett faktum.

David hade Fällt Goliat.
Hans Olsson hade fällt Athur Ashe.

Så därför Pops, med all respekt för alla andra Olssonar som är skidåkare, målare eller havssköldpaddor, måste jag komplettera ditt inlägg om Hans Olsson med en bild på den ”riktige” Hans Olsson.

dchans1

En tillsynes lika sammanbiten Olsson efter triumfen över USA.

/ Jonas

Annonser

Olssons tårar var efterlängtade

mars 11, 2009

Järbyn tog VM-brons i störtlopp.
Bara en svensk har lyckats ta sig upp på pallen i ett världscupstörtlopp.
Han heter Hans Olsson.
Nu har han gjort det två gånger dessutom.
Respekt.

Och om ni någon gång tvekar på varför idrotten berör oss så mycket så kolla intervjun efter målgång.

Det här var precis vad det svenska alpinlandslaget behövde efter en tid där det sett ut som att den riktiga passionen saknats.
Det är förmodligen en synvilla, åkarna sysslar ju trots allt med det dom älskar, men det var ändå befriande att få se Olssons starka känslor.
Stolthet,  lycka och upprättelse.
Men framförallt framtidstro.

Efter tredjeplatsen i Lake Louise bad Olsson nästan om ursäkt för att han hade dragit nytta av att ha haft ett tidigt startnummer som avgjorde mycket av utgången.
Den här gången kändes det som att Olsson knappt hade ro att stanna på prisutdelningen, ivrig att komma igång med den grisigt tunga träningen inför nästa säsong.

Olsson har tidigare uttryckt en stark tro på sig själv utan att lyckas backa upp det med resultat.
Det har gjort mitt förhållande till Olsson lite kluvet.
En kille som ofta varit kaxig i intervjuer, rolig att lyssna på.
En kille som ofta varit försynt i åkningen, tråkig att titta på.
Idag var det annorlunda. Kanske början på något nytt.
Förutom aggressiv åkning och dom starka känslorna var det nämligen också befriande att i intervjun höra Olssons självinsikt.
Han vet att han inte räcker till i dom tuffaste störtloppen ännu.
Han vet också att det bara finns ett sätt att ändra på det.
”Jag ska träna så att ögonen blöder”

Olsson vill bli bäst i alla sorters störtlopp. Ännu är han inte där.
Googlar på Hans Olsson. 321000 träffar.
Först en författare som jobbar på RFSU.
Sen en konstnär från Utterbyn.
Dessutom en Hans Olsson som är socialdemokratisk riksdagsledamot och en som har landsköldpaddor som största intresse.

hansolssonforfattarehansolssontavlahansolssonpolitikerskoldpadda

Uppe t.v. den Hans Olsson som skriver åt RFSU. Uppe t.h. en av Hans Olssons tavlor. Nere t.v. den Hans Olsson som vill se ett maktskifte. Nere t.h. en av Hans Olssons landsköldpaddor.

Där någonstans hittar jag också alpinåkaren Hans Olsson.
Och när jag tänker efter så har han ju efter idag fler kopplingar till dom andra än bara namnet Hans Olsson.

hansolssonalpint

Den Hans Olsson som inte längre gömmer sig i sitt skal och som kan vara på väg att ta över störtloppsmakten efter att ha glömt tavlan i VM och idag skrivit ett nytt kapitel svensk alpinhistoria.

Förlåt. Jag tappade visst linjen för ett ögonblick. Vi kämpar oss tillbaka i banan igen.
Alpinåkaren Hans Olsson är bara 25.
Ge honom några år med ögonablöderträning och nyvunnet självförtroende som skrämmer bort eventuella kvarvarande fartspöken ur hans huvud så kan det bli pallplatser i både Hahnenkammrennen och Lauberhornrennen.

/popsen

Rysk idrott stinker

februari 5, 2009

Tre ryska topp-skidskyttar fast i dopningskontroller. Någon som är förvånad?
Det är sedan länge känt att Ryssland är dopningens hemland No 1 och att dopningspolisen håller ett extra vakande öga på  konditionsidrottare från detta väldiga land.
Medan många länder håller på att städa upp i sina stinkande dopningsträsk fortsätter ryssarna att producera dopningsskandal på dopningsskandal enligt löpande band-principen.
 
Skidskyttarna hade levt med misstankar under en längre tid och enligt initierade källor var det bara en tidsfråga innan någon skulle trilla dit.
Tre positiva skidskyttar av yttersta klass är en enorm skandal, men ändå inte i närheten av det vi såg inför OS i Peking, då ett tiotal av landets största  friidrottsstjärnor fastnade i dopningsjägarnas garn.
Tidigare under 2000-talet har flera längdskidåkare trillat dit, inklusive de mycket meriterade Danilova och Lazutina.

Det senaste stora fallet i Ryssland inom längdåkningen var 2007 års komet Sergej Shiriajev, killen som kom från ingenstans; åkte som en tok i Davos och studsade uppför slalombacken i Tour de ski.
Märkligt nog har Shiriajevs bästa polare Legkov inte varit i närheten av den superform han hade i världscupen fram till den dag Shiriajev åkte fast för EPO under VM 2007.

Inte heller olympiamästaren Dementiev har varit i närheten av gammal god form sedan dess. Och det ryska längdlandslaget har överlag varit väldigt blekt i vinter på både dam- och herrsidan.
Men allt det senare är naturligtvis bara tillfälligheter.

Nä, sanningen är att rysk konditionsidrott stinker. Alla är naturligtvis inte dopade, men med tanke på att det ofta är flera som åker dit samtidigt känns fusket oroväckande organiserat. Men lika trist som det är med nya skandaler, lika skönt är det ju att konstatera att idrottarna faktiskt åker fast.
Idrotten får aldrig ge upp den kampen.

***

Hans Olsson är i alla fall inte misstänkt.
Segraren Didier Cuche tog sig ner för Super G-backen på 79 sekunder. Olsson ramlade in på 33:e plats. 6,5 sekunder efter!! 
En mer än blek insats.
Räknar vi om det till höjdhopp skulle Olsson, i en tävling med ett segerresultat på 2,35, ha hoppat 2,16.
Det tog ju nästan Ivan Ukhov i Lausanne i somras. Om ni minns.
Men svensken var ju före bulgarerna och islänningarna i alla fall.

***

Jag lider med Jessica Lindell-Vikarby. Efter allt skadeelände hon gått igenom hade jag sett fram emot en vinter där hon äntligen skulle få åka ikapp sin kapacitet.
Hon hann i alla fall visa vad hon kan veckan före VM. En klen tröst, antar jag.
Jag hoppas hon orkar komma tillbaka. Hon behövs!

***

Ukhov har för övrigt gjort en imponerande comeback i vinter. Han har hoppat 2,35 – högst i världen. Snacka om att killen har talang. Det vore synd om han söp bort den.

/ Jonas