Posted tagged ‘Davos’

Vi kan inte tiga ihjäl fuskare …

december 14, 2008

Två mail ur mängden:
Först kort och kärnfullt mail från Christian Sandström:

Sluta hylla Virpi Kuituinen!!! Hur tänker Hård, Blomquist, Karlsson m fl!!??
TV ska tiga ihjäl henne. Inte intervjuva henne. Inte prata om hennenär hon vinner.
En gång dopad alltid dopad!!! Hon borde aldrig mer få stå i ett skidspår.

Ett annat kom från vårt östra grannland och signaturen ”Skidvän”:

Varför envisas ni med att alltid dra upp gamla synder? Virpi Kuitunen fuskade, tillsammans med stora delar av det finska landslaget vid milleniekiftets början. Men nu är hon tillbaks. Varför ska ni ständigt och jämt dra upp denna trista historia? Lämna henne i fred!!!

Tittarreaktioner är ofta radikala åsikter. Feta plus- eller minustecken. Ris eller ros. Ytterligheter.
Men precis som i de flesta fall när det handlar om extrema åsikter ligger sanningen någonstans mittemellan.

Självklart ska vi inte tiga ihjäl Virpi Kuitunens smutsiga förflutna.Lika lite ska vi tiga ihjäl de prestationer hon gör idag. Kuitunen avslöjades som fuskare och hennes synder hör till hennes karriär lika mycket som hennes medaljer.

Jag håller inte med om att Virpi Kuitunen skulle stängts av på livstid, men det innebär inte att jag försvarar dopade idrottare. Det gör jag verkligen inte. Jag anser att dom ska kastas ut med huvudet före från den idrott de solkat ner. Helst hade jag sett att de på vägen ut rulldes i tjära och fjädrar.

Men att stänga av sportens engångsförbrytare på livstid är inte försvarbart. Det handlar om en yrkesutöving och hur fruktansvärt vi än tycker att det är med idrottare som skaffar sig fördelar på kemisk väg så kan regelverket inte skilja sig markant från övriga samhällets.

Vi kan inte ha ekonomiska brottslingar som är fria att arbeta igen efter ett år i fängelse, men idrottare som är döms till livslånga förbud att utöva sitt yrke.

I min värld har människor rätt till en andra chans, i synnerhet när det handlar om lindrigare brott.
Återfallsförbrytare inom idrotten ska däremot aldrig få sätta sin fot på en arena igen.

Men jag ser gärna strängare straff. Hellre fyra års avstängning än två, inklusive startförbud i olympiska spel.
Fusk borde likställas med bedrägeri. Kanske kan man skriva ett kontrakt mellan idrottare och internationella förbund där idrottaren garanterar att han/hon är ren? Vid en fällande dom blir den aktive återbetalningsskyldig för alla pengar som tjänats in efter det att kontraktet skrevs.Kan fuskare även fällas för ekonomisk brottslighet, borde straffet vara än mer avskräckande.
Kanske kan förbunden bestraffas hårdare?

Det finns också en annan aspekt som inte ska underskattas – det sociala straffet. Folkets dom.
Det var ingen tillfällighet att Ludmila Enquist flydde landet efter att hon åkt dit. Hur skulle hon, en av Sveriges mest beundrade personer, kunna gå och julshoppa på stan?
Kommentarerna. Blickarna. Utfrysningen.
Allt det där är säkert nog så avskräckande för många idrottare. I alla fall i länder som Sverige och Norge.

Virpi Kuitunen däremot hyllades av sin hemkommun i Finland med en strandtomt efter VM i Lahtis 2001, trots att hon fällts för dopning. Det var naturligtvis lika vansinnigt som när Svenska Dagbladets bragdmedalj gick till Tomas Johansson bara två år efter att brottaren ertappats med otillåtna medel.

Visst kan vi förlåta. Men vi ska aldrig acceptera. Och än mindre legitimera; genom att dela ut priser och belöningar till fuskare.

Vi som kommenterar idrott har, precis som ni tittare, blivit grundlurade många gånger. Vi kan inte hindra de aktiva från att göra comeback. Men det är vår uppgifta att minnas och påminna.
Även svarta kapitel är en del av en historia. Och de svarta kapitlen ska berättas och belysas på samma sätt som medaljer och rekord.
Som kommentator är det en balansgång.
Uttrycket ”En gång fuskare – alltid fuskare” är sant.
Men inte nödvändigtvis detsamma som: ”En gång fuskare – fuskare på nytt”.

/ Jonas

Annonser