Konsten att ta sig till en vc-tävling (del II)

Ja, ni har ju kanske läst om att det varit problem att hitta och hinna till tävlingarna tidigare.
Det underlättar tydligen inte att man känner till vägen väl.

Sitter nu i alla fall på redaktionen inför den sista vinterstudiohelgen.
Planering pågår. Pops har ju emigrerat till Asien och ska tillbringa två månader på risdiet, så Yvette sitter på andra sidan skrivbordet denna gång.
Hon ser grymt fokuserad ut. Pigg. Alert. Har förmodligen poweryogat hela morgonen.
Själv har jag ätit en yoghurt.

Redaktör Blomman är här också (nytränad såklart), djupt försjunken i morgondagens körschema. Taggad inför finalen på en lång säsong med intensivt helgarbete. Det kommer bli en spännande upplösning. Inte minst kampen Jonsson vs Wilhelm.

Själv är jag en smula trött, efter en god (men en smula sen) middag igår. Men jag kom i alla fall fram till jobbet precis i tid för att hinna se den första akten i dramat om den totala världscupsegern.

Grejen är den att jag är en ovan kollektivtrafikant. Jag föredrar att gå eller cykla till jobbet. De få gånger det inte funkar tar jag bilen.
Men imorse (läs vid lunchtid) fungerade inte bilvarianten (möjligen beroende på den något sena middagen) och följaktligen inte de andra alternativen heller. Så jag tvingades till en sällsynt attack mot det kollektiva färdsättet.
Det slutade naturlilgtvis med ett präktigt krönikörs-fiasko.

För att ta sig till redaktionen på till Oxenstiernsgatan på Gärdet med tvär- och tunnelbana (och buss sista biten om man inte orkar gå) , krävs tre byten, en hel del planering och logistiska talanger.
Jag tyckte mig besitta den kompetensen när jag stövlade iväg i blåsten.

Första bytet (Gullmarsplan) gick oväntat bra. Jag hade koll på min biljett; gjorde en stabil klättring i rulltrappan och fick en bra position i den efterföljande kurvan (passerade faktiskt en tant på insidan och undvek skickligt att trampa på en pudel).

Flytet höll i sig till Gamla stan, men väl där lyckades jag inte bara med bedriften att hoppa på fel tåg (finns två alternativ på den rödan linjen, jag hade 50 procents chans, men otur). När jag väl satt på tåget, djupt försjunken i Kris Kristofferson i min  iPod, så kom även en enorm och plötslig trötthet över mig.

Jag måste slumrat till, för nästa gång jag tittade ut lämnade T-banan just universitetet; alltså ett flertal stationer åt fel håll. Där satt jag alltså i ett accelererande tåg på väg mot en punkt någonstans utanför den sfär som innefattar min geografiska kunskap om huvudstaden.busstag_tbanakarta1Notera gärna hur den röda linjen (norrut) delar sig. En väg är rätt.

En man nickade förstående mot mig. Godmorgon typ.
Jag gnuggade sömnen ur ögonen och kväde en impuls att dra i nödbromsen. Istället reste jag mig lugnt och gick med värdig hållning ut ur tåget.
Tittade teatraliskt på klockan på mobilen, ungefär som att allt detta var planerat och att jag alltid brukar sova några minuter på väg till jobbet.

Hursomhelst: min lilla powernapp gjorde susen. Pigg som en epodopad iller stod jag (efter två byten, ganska mycket tid och en diskussion med en främling om AIK:s försäsongsträning) vid resans mål: TV-huset. 

Stegade in i betongbunkern alldeles lagom för att se ACO ta säsongens första pallplats (Sveriges tionde på damsidan i vinter).
Kul. Med reservbössan och allt.

Och kampen om totalcupen avgjordes ju inte heller idag – den blev bara mer spännande.
Kati Wilhelm 20:e och Helena Jonsson 19:e.
Konsekvens: Jonsson tog in en poäng i totalcupen och är nu bara 19 poäng efter (i den omräknade totalcupen).

Imorgon blir det grymt spännande.
Men inte för mig.
Jag ska cykla. Oavsett väder.

/ Jonas

Annonser
Explore posts in the same categories: Uncategorized

4 kommentarer på “Konsten att ta sig till en vc-tävling (del II)”

  1. Anna Says:

    ”pigg som en epodopad iller!” fniss…

  2. MattiasE Says:

    Jonas,jag är nog inte den förste(och inte den siste)som säger detta:Du är bäst!!!
    Allt som du företar dig blir så kul och intressant.
    Varför?
    Kanske för att du är en jäkel på att skriva.

    Jodå, det blir sjukt spännande, ända fram till sista tävlingen.Jag är minst lika nervös som Helena,som jag tror hon är.Liksom Kati.

    Kris Kristofferson,det är ju country;Tjohoo! Den bästa musiken som finns!

  3. Larsson Says:

    Angående krönikörens transporter så är det tur man bor på landet då har man bara ett alternativ, men då måste man tänka till kvällen före så att säga…

  4. Elisa Says:

    HEj!

    Blir lite fascinerad över hur länge det dröjde innan herrar Grenemark och Ulfbåge, de så kallade experterna på skidskytte, upptäckte startmissen i dagens jaktstart. De babblade på om allt möjligt när det enda vi tittare såg var hur starten urartat…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: