Balanskonstnären Järbyn

Jag har alltid haft en förkärlek för en viss typ av idrottare.
De eviga optimisterna.
De som vägrar se svårigheter. De som har ett självförtroende större än Åreskutan.
Oj, vad jag kommer sakna Patrik Järbyn den dan han lägger av.

Naturligtvis måste idrottare vara optimistiska, måla upp positiva bilder och scenarier.
Men en del går en skör balansgång. En balansakt på hybrisens avgrund.
Ett misslyckande och det väntar ett fritt fall ner mot realismens botten.
De som inte levererar blir de lätt parodier på sig själva.

Anders Södergren är en idrottare jag verkligen gillar. Han är inte i närheten av nån parodi. Södergren är urtypen för den obotlige optimismen. Och han levererar. Inställningen har gjort honom till den han är.
Där andra ser ett hav av mjölksyra ser den dragvillige Söderhamnssonen möjligheter.
Alltid glad och positiv. Och ohyggligt populär.

Kulstötaren Jimmy Nordin var en man av den andra kategorin.
Han skulle vinna OS och VM.
Inför EM i München 2002 drog han till med att han skulle bli förste kulstötare över 24 meter.
Jo, tjena.

Nordin tog i så han sprack på den presskonferensen, men när han klev av podiet var det ingen journalist som ville prata med honom.
Och i själva tävlingen i München tog Nordin i lite mindre och blev elfte man.

nordin

Ett färskare exempel är Mattias ”Jag borde vinna det här loppet” Claesson, efter IEM-finalen i Turin förra helgen.
Den han ”borde” ha slagit var Jurij Borzakovskij, olympiamästare och flerfaldig VM-medaljör på 800 meter (med ett personbästa flera sekunder bättre än Claessons).
Borzakovskij vann naturligtvis finalen i utklassningsstil.

Jag gillar optimister, och ibland till och med överdriven optimism, om det bara finns ett kryddmått ödmjukhet inblandad.
Hos Claesson hittade jag ingen ödmjukhet.
Men jag gillar inställningen att inte vara nöjd med något annat än plats ett.

Patrik Järbyn är en hjälte i min värld. En obotliga optimist. En Södergren-typ.
Lätt att tycka om.

Han älskar det han gör och är totalt oberäknelig. Han kan stå på pallen lika väl som sitta klistrad i ett skyddsnät högt ovanför målområdet.
Det är full satsning, allt eller inget. Och även om han inte alltid klarar balansakten i backen, så är han en sann mästare i konsten att balansera på optimismens slaka lina, utan att trilla ner i avgrunden.

jarbyn

Järbyn har inte varit okontroversiell; han har gått sin egen väg och trätat med förbundet.
Ofta kraschad. Ofta skadad.
Men Patrik har alltid kommit tillbaka – mer taggad än nånsin.

Nu står han, snart 40 år gammal, i Åres målområde och ser sammanbiten ut.
Super G:n blev ingen höjdare, men Järbyn blinkar med ena ögat och säger: ”Nu har jag nästan ett år på mig att fixa till detta”.

Järbyn ger sig inte.
Järbyn siktar på OS.

Han säger också att detta kanske var sista tävlingen i Sverige.
Ingen tror honom.
Och innerst inne vet Järbyn också att han satsar mot ett Åre-VM 2019.
Om dom bara söker mästerskapet.

/ Jonas

Annonser
Explore posts in the same categories: Karlsson

Etiketter: ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

7 kommentarer på “Balanskonstnären Järbyn”

  1. Dan Järbyn Says:

    Vi får verkligen hoppas att han tar sitt förnuft till fånga och slutar åka skidor snart. det finns unga talanger som behöver hans plats framför allt i media.

    obotlig optimist kan så vara… med realist kan oxå vara bra att vara ibland. 40 år och håller på ännu.. get a life är mitt råd sätt landslagsfokus och mediafokus på yngre förmågor som har framtiden framför sig ist för någon som Järbyn som har framtiden bakom sig.

    // Alpinfanatikern

  2. Kitty Says:

    Om han levererar får han gärna vara 65 …

  3. Calle Says:

    Kitty är klok.

    Har alls inget emot Claesson. Även om t ex Berntsson gjorde fantastiskt bra var det typiskt tråkig Ring så spelar Amy Diamond-”jag är glad att få komma hit”-kommentarer från henne. Claesson ville vinna. Han vann inte och då var han missnöjd och förbannad. Mycket missnöjd och förbannad. Hur man kan lägga ned så mycket tid och svett och allt vad det är utan att vilja vinna förstår jag inte, och hellre en gorttmänniska som Claesson där springa snabbast är första steget på behovstrappan än ännu en ”jag är här för att lära, i morgon kommer jag vara nöjd med min insats, mitt egentliga mål är VM om åtta år då jag ändå kommer få mässlingen dagen före”. Heja Claesson.


  4. Järbyn får gärna ”göra en Posa” och hålla på tills han är 60+ enligt mig, den dag någon bättre dyker upp får han nog landslagsplatsen ändå.

    För att kunna göra anspråk på ”hans (Järbyns) plats, framför allt i media” kräver först och främst att man håller åtminstone tillnärmelsevis samma klass som Järbyn i alpin fartåkning. Det gör i nuläget inga andra svenskar än Hans Olsson och möjligen Niklas Rainer – och båda dessa är redan med i landslaget.

    Gör om, gör rätt ”Dan Järbyn”!

  5. Lövet Says:

    Det är väl inget fel på att Järbyn satsar mot OS. Vi har knappt några fartåkare och då behövs Järbyn om inte annat för att han är en skön gubbe som säkert Hans Olsson mår bra av. Jag tror def att Patrik kan vara med och slåss om medaljerna i OS om han bara får vara skadefri och kunna satsa och slipa i ett år.

  6. Johan Says:

    Järbyn är en härlig profil som jag önskar all framgång! Tänk om han kunde få avsluta karriären med en OS-medalj.

    Heja Järbyn!

  7. Böna Says:

    Järbyn åker ju skidor. Bara en sån sak. Det går inte att förklara sånt. Skidor! I snö!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: