Mixat från Ofterschwang

 

Eis, bitte!
Tanja Poutiainen skickar en önskning via SVT
till  arrangörerna i Åre inför  VC-finalen kommande
vecka.
-Kan dom gör backen isig så finns det en chans för mig
att snuva Kahrin Zettel på segern i storslalomcupen.
-Idag var det för löst  för mig konstaterara Tanja efter
att ha blivit trea och tappat många viktiga poäng
i kampen med Zettel: Österrikiskan har nu 41 poäng tillgodo
på Poutiainen.
-Hur det än slutar blir det skönt att få komma ”hem”. Det
är ju inte så långt från Finland, det mesta är ju som hemma,
man kan läsa tidningar, se på TV och förstå allt som skrivs
och sägs. Det ska bli kul.

Nale skräms – men inte i Åre

Tack och lov så lovar Nale att inte åka till Åre
Knappt någon vet hur han ser ut.
Alla vet hur han låter.
Eller snarare hur hans monsteruppfinning låter.
Och Nale låter hela tiden.
Ni kan knappast ha undgått att höra den i våra sändningar.
Nales seriekopplade gastutor låter ungefär som brandlarm
meets Hemglassbilen. Och då är vi än snälla mot Nale.
Han kommer från den slovenska byn Cerna na Koroskern
och följer byns stora stärna Tina Maze i vått och torrt.
Idag lyckades Nale skrämma livet ur autografjägarna
som flockades kring Tina.
Men hörselskydd behöver alltså inte tas med till Åre.
För där blir det Nale-fritt!

                                                     Nale – oljudsmannen

 

Johan Ejeborg

Hansdotter räddar helgen?

Genrepet inför världcupfinalen i Åre kunde börjat bättre.
Det svenska damlandlaget fortätter att hålla sig borta från
prispallen.
Långt borta.
Idag fick Sverige inte ens vara representerat vid prisceremonin
där de tio bästa får vara med.
Maria Pietilä-Holmner kom först på 12:e plats.
-Jag vill bara glömma det här. Det känns inget bra alls, säger
en bedrövad Maria till SVT Sport.
Anja Pärson skrattade mest åt eländet. Hon slutade 27:a.
Kvartetten Veronica Smed, Theese Borssén, Kajsa Kling
och Frida Hansdotter lyckades inte kvala in till andra åket.
Men den sistnämnda kan ändå  rädda helgen i morgon.
-Jag tror på en skrällseger för Frida. Hon är rejält på gång, berättar
Anja när hon gästar oss i kommentatorshytten.

Expert Hellman tror det finns en möjlighet för Frida att faktiskt nå
pallen för första gången i världscupen.
-Femteplatsen efter första åket i VM i Val d´Isere visar att Frida
har den respektlöshet som krävs i åkningen för att vara med i toppen.
Två bra åk kan räcka långt.
Medan Anja tävlat i fart i Bansko och Maria PH tränat friåkning i Åre
tillsammans med Therese har Frida laddat hemma i Norberg i Västmanland
med familj och vänner.
Utan skidåkning.
- Perfekt uppladdning för mig. Nu är jag redo för världscupavslutningen.
Jag måste bara ligga på ordentligt i backen och hålla ett högt tempo.  Då
kan det bli bra, förklarar hon.

                                                            Frida Hansdotter  räddar Sverige i helgen?

Johan Ejeborg

Sjukt kul att vintern är här!

Klockan 13 igår hade jag nästan gett upp hoppet.
Fåglarna kvittrade och termometern visade +13.
Tre VM avverkade och Vasaloppet kört.
Ronja hade fyllt lungorna redo för sitt vårskrik.

Vintern är slut. Vinterstudion går i ide.

Men då, plötsligt. Ett ljud som dränker fågelkvittret. Som får Kung Bore att ta av sig solbrillorna, slänga av sig filten och lämna sin latte odrucken på cafébordet.

Det var ljudet av minstingen här hemma som kräktes. Storebror har tydligen packat med sig dagisbasilusker i sin minikånken och sen delat ut dom, dessbättre utan att spara några till sig själv. Det skär givetvis i ett fadershjärta när nåt av barnen blir sjuka. Men för en uppgiven Vinterstudioprogramledare gäller det att gripa varje halmstrå. Jag är ingen Doctor House men den här diagnosen törs jag ändå ställa.

Vårkräksjuka? Dont think so.
Sommarkräksjuka? Aldrig hört talas om.
Höstkräksjuka? Nä, Nä försök inte.
Vintern är tillbaka!
Till kräksjuka finns ju inget annat prefix än vinter.

Ironiskt nog får vi på lördag besök av person vars vinter tog slut för länge sen. Närmare bestämt vid störtloppsträningen på VM. Alltså Jessica Lindell Vikarby.

Ska bli spännande att se hur rehabiliteringen går och hur angelägen hon är att komma tillbaka. Hoppas segern i Super G, karriärens första i världscupen, fungerar som en sporre.

Den framgången skulle ju också kunna vara hennes värsta fiende i kampen att ta sig tillbaka. Om det undermedvetet finns en tanke som säger ”Skulle jag inte komma tillbaka så har jag ju ivarjefall en världscupseger…”
Vi får kolla det. Kommentera gärna här om det är nåt ni vill veta av Jessica.

Är ni med på en utdragen P3-övergång för att presentera nästa knäskadade alpingäst i Vinterstudion på lördag?
Bra.

Jessica slog igenom i storslalom. En disciplin som gett många mästerskapsmedaljer men som varit märkligt svag för di svenske i världscupen dom senaste åren. Senaste pallplatsen var Anjas seger i Ofterschwang 4/2 2006.
Över tre år sen!
Mörker.
På herrsidan nattsvart.
1 topp-tio den här säsongen. 2 st ifjol.
P3-övergången är nu framme vid sin slutpunkt.
Senaste svenska pallplatsen kom 17/3 2006 i Åre genom lördagens gäst…ta-dam: Fredrik Nyberg

Välkommen till oss Fredrik.
Välkommen att i Vinterstudion ge några bra svar på vad som ska göras för att vässa storslalomen för både killarna och tjejerna.
Från Anja kanske vi får svaret redan i SVT2 09.50 i just Ofterschwang.
Troligen testar hon att tävla på längre skidor. Det kändes ivarjefall bra på träning. Anja behöver verkligen någonting positivt att ta med sig till Åre och framförallt inför nästa säsong.
OS-säsongen.

Nyberg och Lindell Vikarby. Vintern har oss fortfarande i ett järngrepp.

Förresten visste jag ju hela tiden att vintern inte tar slut förrän direkt efter helgen den 21-22/3.
Då är det nämligen dags för, sedan länge planerad, semester.
Det hjälper inte att programledningen nu förtvivlat försöker förlänga vintern ytterligare genom att sätta in en extra vinterstudiohelg den 28-29/3.
Yvette kommer såklart göra ett galant inhopp för mig.
Men vem ska ersätta vintern?

/popsen

Upp till bevis!

Lämnar skidorna och masstartsdebatten för en stund och laddar för Inomhus-EM i friidrott, som ju börjar på fredag i Turin.
Ögnar igenom den svenska truppen och konstaterar att det känns sådär.
Det mesta snacket handlar ju om alla som inte är med.

Funderar en stund och plockar ur skallen följande svenska medaljörer under 2000-talets inomhusmästerskap:

Jenny Kallur, Susanna Kallur, Carolina Klüft, Robert Kronberg, Stefan Holm, Staffan Strand,
Kajsa Bergqvist, Johan Wissman, Linus Thörnblad, Alhaji Jeng, Jimisola Laursen, Patrik Kristiansson, Chrstian Olsson och Martin Eriksson.

Jag kan säkert ha glömt någon, men tio av de ovanstående är inte med Turin.
De flesta har gått i pension.
Resten har gått till operation.

Av de som faktiskt är på plats förväntar jag mig att Jeng, Wissman och Thörnblad ska kunna slåss om medaljer.
Men någon pallplats känns långtifrån självklar.
Jeng och Thörnblad har kapacitet, men ännu inte visat stabilitet i mästerskapen. Så jag ser Johan Wissman som det största medaljhoppet, trots att han statistiskt ligger sämre till i vinter än både Jeng och Thörnblad.

Johan Wissman – ett av medaljhoppen i Turin.

Risken finns att Sverige lämnar Turin utan en enda medalj, i så fall första europamästerskapet inomhus på 20 år utan svenskar på pallen.

Men chansen finns också att mästerskapet ser nya namn ta för sig.
Och det är detta som känns viktigast.
I detta mästerskapet är det upp till bevis för åtminstone tre i den svenska truppen:

Mattias Claesson, Olle Walleräng och Michel Tornéus har varit talanger länge nog.
Det är dags för dessa superlöften att prestera i seniorsammanhang och ett bättre tillfälle att slå igenom internationellt än ett IEM finns inte.
Claesson och Walleräng slipper afrikaner på löpdistanserna och Tornéus slipper amerikaner i längd.

Jag vill se alla tre i final och jag vill se Claesson slåss om medaljer. Den kapaciteten har han.

Är han redo att kriga med de stora pojkarna nu?

Jag är nämligen bekymrad över att påfyllnaden underifrån är så klen.
IEM-truppen är inte bara liten (13 deltagare) – den är också oroväckande gammal.

Lena Berntsson, Ulrika Johansson, Johan Wallerstein, Helena Engman och Robert Kronberg är alla en bit över 30 år.
Emma Rienas och Oscar Käck är 27.
Knappast framtiden.

Oavsett vad Thörnblad, Jeng och Wissman gör i Turin, så är det minst lika viktigt för svensk friidrott att nya namn tar för sig i seniormästerskapen på samma sätt som Kajsa Bergqvist en gång gjorde; som systrarna Kallur och Carolina Klüft gjorde i 2000-talets gryning och som Jeng och Thörnblad gjorde i Moskva 2006.

Kort och gott:  det behövs nya namn som tar för sig, visar respektlöshet och som fyller en yngre generation med självförtroende,
nu när den äldre stapplar fram mot en oviss framtid på kryckor.

/ Jonas

Vinterstudiobloggen goes international

The Vinterstudioblogg goes international.
Igår blev jag alltså uppringd av en journalist på dagbladet.no.
Ett samtal som resulterade i följande artikel.

Och imorse när jag för ovanlighetens skull vaknade hemma i min lägenhet (jag har fortfarande tillbringat fler dagar i Tjeckien än
i Sverige iår) hade jag ett mail från en kanadensisk journalist på The Vancouver Sun i min inbox.
Han hade ryktesvägen hört att det finns ett stort motstånd mot masstarter i norra Europa och börjat googla saken.
Han hittade Vinterstudiobloggen.

Den kanadensiske journalisten körde sedan ett antal debattinlägg och artiklar genom ett översättningsprogram på nätet och undrade nu om det verkligen var så att samtliga nordiska skidåkare tänker bojkotta femmilen i OS nästa år, om den körs med masstart.

När han vaknar om några timmar kommer han nog bli besviken, för jag tror mitt svar tog udden ur hans scoop.

Å andra sidan vill mitt översättningsprogram ändra doubble pursuit till bubbelsprut, så man kan ju förstå att han missuppfattade lite.
 
Men klart är att det finns mycket synpunkter kring en längdsport som de senaste åren genomgått en stor förändring.
Inte minst från de aktiva själva.

På flyget hem från Prag igår åkte även det svenska laget.
Gunde hade ju valt ett hotell som fick Örnnästet och Fort Knox att framstå som lättillgängliga.
I början av VM hölls presskonferenserna däruppe, men när man insåg att alltför få journalister hade tillgång till helikopter, bandvagn, stighudar och isyxa flyttade man ner pressträffarna till vallabussen.

Tyvärr var det inte bara omöjligt att ta sig till hotellet.
Det visade sig också att det var omöjligt för magsjukebakterier att ta sig därifrån.

Hursomhelst, det fanns nog väldigt lite att göra på detta hotell (vilket säkerligen en handfull olika idrottsspsykologer kan intyga är förödande för prestationsförmågan. Idrottspsykologer tycker nämligen vadsomhelst, bara de får synas i media) och de flesta i laget såg ut som dom tyckte det skulle bli väldigt skönt att komma hem.

Marcus Hellner tillbringade flygresan gömd under en huva.
Britta Norgren löste korsord och ringade in dolda ord ur någon slags pysselbok.
Anna Haag diskuterade flygplanskosten med en flygvärdinna.
Men de flesta sov.

Själv försvann jag in i min iPod och sen vidare in i en hygglig bok, men på Arlanda snackade jag lite om skidsportens utveckling med några av åkarna.

Mathias Fredriksson begrep inte varför man inte fick byta skidor vid varje passering inne på stadion (och hade en uppenbar poäng där) om meningen nu är att materialet inte ska vara avgörande. Själv tyckte han att han fick sämre skidor efter första bytet, och var då tvungen att vänta i en dryg mil på ett nytt par.

Han tyckte även att lucky loser-systemet inom sprinten gör grenen tråkigare, eftersom det garanterar lopp som går snabbt på bekostnad av taktik.
Jag håller med honom där också. Skulle man ta bort LL-möjligheten skulle dessutom semifinalerna få fem deltagare och finalen endast fyra, vilket skulle minimera risken för incidenter och slumpmässiga resultat.

Men framför allt saknar jag de taktiska loppen, där åkarna nästan kan stå still och lurpassa på varandra.
Det är ju det som är en stor del av tjusningen med sprint. Det skulle publiken (och därmed Fis) gilla.

Anders Södergren (som såg mycket piggare ut igår!) följde femmilen från hotellrummet och var roligast:
”Jag somnade efter ett tag och när jag vaknade efter en timme var det samma killar i täten”.

Huvudet på spiken, liksom.

När jag kollar lite tidningar på nätet idag ser jag att det även från norskt håll framförs synpunkter på de nya mästerskapsgrenarna.
I Dagladet tycker till om med väldsmästaren i sprintstafett, Johan Kjölstad, att grenen inte har i mästerskapet att göra. Läs detta!

Diskussionen lär fortsätta, men nu ska jag njuta av att vara ledig en dag eller två.
På onsdag drar jag utomlands igen. Destination Turin och inne-em i friidrott. Sen direkt vidare till Åre i en knapp vecka, innan vintersäsongen avslutas med slottssprint och Falun.

/ Jonas

Vinterstudiovardag igen…

Så var vinterns mest intensiva period över – 3 VM och ett Vasalopp har avgjorts på kort tid. Men tro inte att Vinterstudion vilar på lagrarna. Redan på lördag är vi tillbaka igen i studiovärmen i Stockholm efter utflykten till Sälen och Mora. Det blir alpint fokus på lördag, damslalom från tyska Ofterschwang och herrstörtlopp från norska Kvitfjell.

Jessica Lindell Vikarby kommer på besök i studion och så får ni att höra förre storslalomkanonen Fredrik Nyberg kommentera störtlopp. Kanske kan han förklara hur de svenska herrarna ska få lite bättre fart på storslalomskidorna? Nyberg som har 6 VC-segrar i storslalom på meritlistan.

Nästa vecka är vi på turné igen, då finns Vinterstudion på plats i Åre när Världscupen avslutas. Det blir direktsändningar därifrån med start på onsdag.

Redaktör Blomberg

Jag hoppas på Kollen 2011

Härligt att se att frågan om masstarternas vara eller icke vara engagerar så många.
Inte bara VM-publiken.
Faktiskt även VM-arrangörer.

Blev precis uppringd av en norsk journalist apropå att Holmenkollen ansöker om dispens hos FIS för att få köra
femmilen i VM 2011 med intervallstart.
Ansökan vädjar till det historiska och kulturella arvet och debatten borde rimligen gå het från Kirkenes till Lindesnes såhär
dagen efter att Kung Petter vunnit guld i masstart.

Eftersom det alltid finns folk som vill missförstå så vill jag återigen understryka att jag inte missunnar någon idrottare
någon medalj. Allra minst Petter Northug, som är den profil en alltmer anonym längdskidvärld verkligen behöver.
Northug behärskar masstarten till 100 procent och bollar med motståndarna.

Men frågan om masstart på femmilen är en fråga om just masstart. Inte en personfråga.
Hade Marcus Hellner vunnit i Liberec hade jag tyckt att det var fantasitsk imponerande, men jag hade fortfarande ansett att
FIS skjuter sig i foten när man avgör femmilen i masstart.
Det handlar om underhållningsvärdet.

Det är ju inte det att mästerskapen saknar masstarter. Tävlingsformen fungerar bra i dubbeljakten, sprinten, sprintstafetten och
stafetten.
Men femmilen behöver den inte.
Det kommer VM 2011 bevisa, om arrangören bara får igenom sin önskan.

Alla förändringar är inte till det bättre.
Därför ställer jag mig först i hyllningskören till det norska initiativet som nu är på gång.

Alla norrmän kan ju glädja sig åt att till Kollen-VM 2011 kommer tävlingens stora affischnamn troligen vara så rå och stark och säker att han kan vinna en femmil även utan att behöva förlita sig på sin fruktansvärda spurtförmåga.

/ Jonas

Jag mötte Kalla…

Sista kvällen på Atrium, imorgon lämnar de som är kvar från SVT:s team Liberec. Hotellets servitris Iva (som ni kunnat läsa om tidigare) gav oss varsitt kuvert. Där stod, på svenska: ”Tack för att du använder vårt hotell”. Det kändes fint, i tröttheten efter ett avslutat mästerskap är man lite känsligare än normalt så vi alla blev nog lite rörda av det gulliga meddelandet.

*** 

Den snö som föll under första veckan har nu forsat bort från denna del av Tjeckien, oj vad det har töat snabbt. Har nog aldrig sett så många skitiga bilar på så liten yta samtidigt som på den geggiga pressparkeringen idag. Finns dubbla anledningar att skämmas när vi återlämnar hyrbilen imorgon, dels krockskadan (i vår otäcka olycka, haha) och dels det faktum att bilen ser ut att ha varit med i någon form av gyttjebrottning.

***

Jag mötte Kalla idag, det var när hon packade in sina lagg i vallabussen för sista gången den här resan. Hon hade fortfarande ingen förklaring på vad som hände igår. Hon var inte sjuk. Det var bara en dålig dag. Fast hon hoppades att hon skulle förstå lite mer vad som hände inom några dagar, vad hon nu menade med det.

Hon verkade inte alltför nedstämd i alla fall, även om jag sett henne gladare. En 21-åring skulle ju annars kunna må rätt dåligt av att få en överkryssad geting i betyg av ”svenska folket” när Expressen ställde frågan.  Enligt mig var domen väldigt hård, men när folket röstar och/eller skriver kommentarer existerar ju sällan gråskala, allt är svart eller vitt.

***

Dagens jobb var annars att få ihop ett sammanfattande slutjobb på svenskinsatserna här nere till sportspegeln. Det blev lite spretigt men det är ju så VM varit. De som skriker ”Fiasko” tycker jag är direkt fel ute, samtidigt var det ju väldigt mycket som gick snett. Södergrens dubbeljakt och Kallas stafettsträcka var tillsammans med norrmännen Northug/Hattestads avslutningar och finskornas sprintstafett de prestationer som imponerade mest på mig. Å andra sidan hade jag förväntat mig mycket mer av herrsprint x2, herrstafett och damernas tremil från svensklägret. En del bra, en del dåligt – lite spretigt som sagt. Om ni inte sett det och vill ta chansen att såga/hylla mitt och Tirhedens sista verk här nere kan ni ju klicka här. Om inte annat är det underbart att se Cesar Baena från Venezuela i spåret.

Nu lämnar vi Tjeckien, lika bra det, snön som föll så tätt i början av VM drog ju härifrån redan i början av veckan…

/reporter Bränholm

Massmord på skidsporten

Grattis Northug, till tredje guldet!
Grattis Norge, till tionde guldet!! 
Och en utklassningsseger över alla andra nationer om vi summerar längd-vm, alpina vm och skidskytte-vm.
Norge regerar!

Jag skulle kunna skriva en spaltkilometer lång hyllning till både Norge och Northug, men denna text ska handla om nåt helt annat.
Om längdåkningens nymodigheter.
Om vansinnet med masstarter.

Jag har skrivit om det flera gånger förut och pratat om det i tv massor av gånger.
Och jag tänker fortsätta.

Inte för att jag är en bakåtsträvare. Tvärtom – jag ser gärna nyheter om de är till det bättre (en avslutande jaktstart i friidrottens mångkamper vore tillexempel en lysande idé!).
Men masstarterna i VM och OS är inte till det bättre. I synnerhet inte på femmilen, som i mitt tycke gått från att ha varit den i särklass mest prestigefyllda och intressanta tävlingen, till ett pajasliknande jippo.

Idag var femmilen återigen en sällskapsresa i 48 kilometer innan det blev en spurt om segern. Klungan bestod länge länge av 30 åkare. Hade det varit intervallstart skulle hälften av dom inte haft en chans.

Femmilen ska enligt mitt sätt att se det vara längdåkningens stora kraftprov. Nu är det naturligtvis inte någon barnlek att tillhöra tätklungan efter fyra mils skidåkning (fråga bara svenskarna som var i en annan del av skogen när medaljerna fördelades), men masstarten gör femmilen enklare, mer chansartad och framför allt mycket tristare.

Ändringen säga vara till för publiken. Men allvarligt – hur kul är det att sitta och titta på en tävling där samma åkare turas om att vara i bild i två timmar innan det blir en kort spurt om segern?
Jag vet inte vart Capol, Ulvang & Co vill komma, men alla ständiga regeländringar kan omöjligen vara bra för intresset. FIS anstränger sig så mycket för att utveckla sin sport att man slår knut på sig själv och riskerar att kvävas.

De senaste tio åren har ju inneburit enorma omvälvningar av längdskidåkningen.
2001 gjorde sprinten entré i VM och två år senare kom dubbeljakten med sitt skid- och stilbyte in i programmet.
Båda grenarna har funnit sin form och fungerar bra.

Men FIS nöjde sig inte utan strök tremilen till förmån för sprintstafetterna, införde masstarter på tre- och femmilen och har nu även infört skidbyten under långloppen.
Det är för mycket!

Alla nya tävlingsformer och det utökade programmet leder inte bara till förvirring utan även till att många fler plötsligt kan vinna. Fjolåret såg nästan lika många segrare i herrarnas världscup som under hela 90-talet.
Det blir ont om profiler, vilket också är negativt för sporten.

Petter Northug är ett lysande undantag. Han är den nya tidens skidåkare och måste tacka Guden Swix varje morgon att han inte föddes 20 år tidigare.
Jag unnar Northug varje framgång och han ska absolut inte behöva be om ursäkt för att han är född raketmotor i baken.
Kung Petter regerade i Tjeckien!

Men lika mycket som jag beundrar norrmannen för hans tre guldmedaljer i Liberec; lika mycket vill jag hänga två tapperhetsmedaljer runt halsen på Christian Zorzi och Vincent Vittoz – som i alla fall försökte sätta fart och färg på femmilen idag.

/ Jonas

Luftstakaren är i mål!

Sitter på tåget mellan Mora och Stockholm.
Har svårt att släppa tankarna på Luftstakaren.
Undrar var han är.
Undrar hur han mår.
Undrar om han släpper greppet om stavarna när dom passerat kroppen.
För er som inte förstår någonting och tror jag blivit tokig: läs det här inlägget innan ni fortsätter.

Vikarien ringer Luftstakaren på den telefonen som han haft med sig på sin plågosamma resa.
Det har i detta nu gått 10 timmar och 18 minuter sen han lämnade Sälen.

Signalen går fram.
Ett gott tecken.
Sen kommer chocken.
Luftstakaren svarar.

- Luftstakaren. (han presenterar sig som Rickard men vi kallar honom Luftstakaren eftersom det är så alla skidåkare känner honom).
- Tja, det är Vikarien (han presenterar sig som Max men för enkelhetens skull fortsätter vi kalla honom Vikarien).
- Hej!
Jag sitter bredvid Vikarien i tågvagnen och smyglyssnar på samtalet. Luftstakaren låter….pigg!
- Hur går det?
- Bra! Jag har bara en kilometer kvar.

Det här är ett känslosamt ögonblick för alla inblandade.
Han kommer klara det.
Mindre än ett dygn efter att han stog och luftstakade enligt reporter Fjälls instruktioner i våran stuga i Lindvallen så är han på väg mot målet i Mora.
Strax utanför Hedemora så rullar en spontan applåd igenom vagn nummer två.

- Kan du lämna en rapport i Rapport 18? undrar Vikarien.
- När är det?
Lite sliten är han ändå, Luftstakaren. Rapport 18 är ju klockan…18
- Nej ja skojade bara. Ville bara säga starkt jobbat. Lycka till sista biten!
- Tack.

Kan bara instämma.
Starkt jobbat!
Det trodde jag inte när jag såg dig stå å veva med armarna vid soffan i stugan igårkväll.
Samtidigt känner jag mig lite orolig.
En kilometer är ändå en kilometer.
Och i slutet är det mycket stakåkning.
Inte Luftstakarens bästa gren.
Jag väntar lite och ringer sen upp.

En signal. Två. Tre.
Inget svar.
En klump i magen.
Står han nu och Luftstakar någonstans i Moraparken.
Hör han Fjälls röst i huvudet ”Du ska vara helt stel i överkroppen och sen fälla dig framåt”?

Finns bara ett sätt att stilla min oro.
Går in på vår hemsida och kollar livekameran från målgången.
Där!
Luftstakaren!
Inte bara i mål. Dessutom intervjuad.
Han lever!
Här har ni beviset.
All respekt till Luftstakaren!
Jag känner pressen växa på att själv göra Vasaloppsdebut.
Bara att börja träna på en gång.
Hur var det nu då.
Stel i överkroppen.
Fäll dig framåt.
Släpp greppet om låtsasstavarna när dom passerat kroppen.
Känns konstigt.
Jag får ringa Fjäll.

/popsen