Den fruktansvärda sanningen om förra helgen…

Ni vet hur det är med bra kompisar.
Det kan gå rätt länge utan att man har nån kontakt men när man väl träffas så känns det som det var igår.
Absolut inga hard feelings för att man inte hört av sig på ett tag.
Med det sagt så chansar jag på att ni känner likadant.

Kul å ses igen bloggvänner!
Idag behöver jag er vid min sida. Det är tomt i Vinterstudion.
Wibergs säsong är över. Krönikören är i Falun. Magdalena laddar för nästa helg (när jag är bortrest). Visserligen skickar hon hit maken Henrik till soffan imorgon men ändå…ensamt.
Ert sällskap kan behövas nu när krafterna börjar tryta i slutet på säsongen.
Det märktes förra helgen.

Vinterstudiogänget (Pops, Krönikören och Wiberg) var väl inte riktigt på topp i Åre förra lördagen.
Om vi ska vara ärliga så var det ett rätt sorgligt gäng som kollade på femmilen från Trondheim i väntan på att vi skulle summera och analysera dagen i vår After ski.

Pops – halvkrasslig, ligger på studiogolvet och tittar på femmilen.
Krönikören – halvkrasslig, ligger i studiosoffan och lyssnar på femmilen.
Wiberg – fullt frisk, halvligger i solen utanför studion, struntar i femmilen.

Kan nästan svära på att jag hörde Krönikören snarka vid ett eller ett par tillfällen. Ändå levererade han sen en förbluffande bra analys av loppet. Enda sprickan i Krönikörsfasaden kom när jag frågade om hur mycket Daniel Rickardssons fall kostade.
”Nja…svårt att säga…såg faktiskt inte fallet…”
Zzzzz

Efter detta tog tydligen alla krafter slut för samtliga. Vi förvandlades.

Pops – fnittrig liten pojke.
Krönikören – busig liten pojke.
Wiberg – fnittrig och busig liten flicka.

After skin fortsätter.
Ni tittar på sammandrag på damernas tremil.
I studion tar Krönikören ett äpple från fruktskålen och lägger i soffan mellan honom och Wiberg.
- Undrar om nån märker det, fnittrar vi alla tre
Ni tittar på ett sammandrag från herrarnas slalom.
Wiberg byter äpplet mot en banan.
Fruktansvärt omoget (inte frukterna) men i vårat sinnestillstånd också fruktansvärt roligt.
Ni tittar på ett sammandrag från damernas storslalom.
Krönikören letar förtvivlat efter en apelsin. Får nöja sig med den frukt som finns och börjar konstruera olika formationer. På bordet och i soffan.
- Sluta nu, ropar redaktör Blomberg i våra öron (klyftigt beslut).
Floristen är absolut ingen vissen figur. Men ordningsman är han.

Om nu vi hade en svacka så visade det sig att ni tittare fortfarande var alerta. Det här mejlet kom från Jeanette mitt under pågående fruktstund.
”Vem byter plats på frukten i soffan? Och varför?”

I all sin enkelhet ett av dom roligaste på hela vintern.
Jeanette ifrågasatte inte att det helt plötsligt låg frukt i soffan, det hon hakade upp sig på var att frukterna bytte plats.
Har sen fått många mejl i veckan där ni undrat över frukten. Var ni fler som märkte ni det? Isåfall måste ni ju undrat om vi är galna.
Nu vet ni att det är så.
Eller åtminstone lite slitna och lättroade efter en lång vinter.

Så ser ni ett äpple i den tomma soffan bredvid mig idag så kasta er över mejlen eller kommentera här.
Då behöver jag hjälp att ta mig ur svackan i min ensamhet.

/popsen

Lirar Piller Cottrer skivor på Grand ikväll igen?

Efter sång och dans och glädje är det nu ny dag. Nya tag. Och inte minst – nya tävlingar.
Det kommer bli en grymt rafflande avslutning på den här säsongen.
Först en klockren bärlik.

Killen som var discjockey på Grand i Falun igår kväll var extremt lik Pietro Piller Cottrer.
Bankiren hävdar än idag att det verkligen var Pietro.
Misstankarna förstärks av den biografi som jag hittar på nätet. Under Pietro Piller Cottrers namn står bland annat: Hobbies: music. 
Idag vet vi att han speciellt gillar 80-talshits i synnerhet.
Och Ace of Base.
Otippat.

Hursomhelst. Om Piller ser lite trött ut idag så vet ni vad det beror på.

PPC – som vi är vana att se honom.

Till dagen. Mest rafflande: Northug vs Cologna.
50 vc-poäng till segraren idag. 200 till totalsegraren imorgon.
Bonussekunder på spel. Totalt fyra spurtpriser längs herrarnas jaktstart. Samt till de tre första i mål.

Hattestad, Rönning och Dahl kommer göra allt för att stjäla bonussekunder från Cologna. Vågar Petter gå för egna spurtpriser?
Han får inte spräcka sig, för då kommer han tappa sekunder i åktid.
Grymt ovisst.

Jag gissar att Northug litar på att landsmännen tar alla bonussekunderna på klassiska delen (dom har ju bonussekunder till sprintcupen att köra om också, så de lär vara motiverade). Sen tror jag Petter den store kommer vara med och hugga på spurtpriserna på fristilsdelen.
Det känns som han har en fördel gentemot Cologna.
Spännande blir det.

Och så damtävlingen på det. Majdic vs Kowalczyk.
Och så Kalla i bra form – på jakt efter totalsegern i världscup-finalen.

Och så den största frågan – om Piller lirar plattor ikväll igen.
Då ska jag ta en bild på honom. Med Bankiren på dansgolvet i förgrunden.

Ryktet om bloggens död är betydligt överdrivet

Japp, jag utnyttjar denna travesti på Mark Twains klassiska replik.
Och med den borde alla tvivlare tystna.
Bloggen gör comeback med samma dunder och brak som Bankiren lämnade huvudstaden med igår.

Jaja, visst, man kanske kan tycka att det varit lite tyst på bloggen ett tag.
Det har det.
Anledninen är oklar.
Och hemlig. Det låter flummigt och bra.
Men jag ska försöka kämpa på den sista veckan också.
Kanske får jag draghjälp av Pops? Han borde i alla fall leverera ett sista inlägg innan han nu drar på semester i tre år. Typ.
Jacob? Njae.. Han är nog mest med på blogg-bilden.

***

Slottssprinten är över och det blev en fantastiskt fin tävling under blå himmel och strålande sol.
Ett vykort över Stockholm och en förkrossande norsk uppvisning på herrsidan.
Vilken fräckhet!! Inför Kungen å allt.

Att svensk sprint tappat mycket mark är ingen nyhet. Ljuset i mörkret är att det ser ut att komma nya namn.
Den satsning som nu aviserats är mer än välkommen för ett Sverige som ledde utvecklingen, men nu har sprintats förbi rejält.

Men det finns ju hopp: Jönsson är redan konkurrenskraftig. Brynte och Modin likaså. Teodor Peterson börjar visa vad han kan, och det finns några killar till.
Jag vill heller inte räkna bort den gamle Björnen. Men orkar han lägga ner vad som krävs för att försvara sina OS-guld?

På damsidan är ju sprintspecialisterna färre; distansåkarna hävdar sig ju bättre här, på de relativt sett långa banorna.
Kalla gladde vid slottet (lovar gott inför den korta klassiska delen av dubbeljakten på lördag) och har ett bra läge inför fortsättningen .

Mest imponerade Anna Olsson såklart. Hon har visat i vinter att hon är rejält på G igen. Hon verkar grymt sugen och laddad inför OS-säsongen. Hoppas bara kroppen håller. Starkt att åka så bra i finalen, med tanke på incidenten med Lina i tidigare heat, som såklart kostade kraft.

***

Ligger nu på en säng på ett sunkigt hotellrum i Falun och pustar ut efter 90 minuter skidåkning i tävlingsspåren och lika länge i hotellgymet. Har en besvärande kolhydratbrist och tittar jag till höger är jag oroväckande nära väggen.

Mat kanske? Jodå, men jag har lovat vänta på Yvette som just nu sitter och klipper ihop resultatet av sitt spännande möte med Petter Northug.
Norrmannen var på strålande humör och avslöjade i intervjun bland annat  att han lika gärna kunde blivit bonde, istället för skidåkare.
Håll utkik i ett sportprogram nära dig.

***

Imorgon kommer Bankien.
Bankiren har nämligen så viktiga affärer att sköta i sin bank, så bankiren var tvungen att lämna den Kungl. Hufvudstaden med expressfart för att hinna med eftermiddagsflyget till Nordpolen.
Idag skrider han runt på sitt marmorgolv bland småsparare och fallande kurser, och imorgon kommer han alltså hit.

Det passar mig bra; gav mig tid att pyssla och förbreda.
Har tillbringat förmiddagen med att skruva fast och säkra alla lösa föremål i kommentatorsbåset.
Ja, ni kanske hörde hur det lät i slutet av sändningen igår??
Bankiren är inte stor. Men heller inte känd för sin smidighet. När han skulle resa sig för att gå ner till studion lyckades han i samma rörelse riva ner en termos, en stol och en stor såndär vinda som man rullar upp kablar på.
Det lät förjävligt.
27 hårdrockstrummisar på epo hade inte kunnat åstadkomma ett mäktigare oväsen.

Men nu är sakerna fastlimmade, uppspikade eller åtskruvade.
Även termosen, och imorgon ska jag nita fast de traditionella ostfrallorna vi brukar få i Falun, så han inte kan riva ner dom heller.
Jag funderar även på att tejpa fast Bankiren själv.
Det kanske blir lugnast så.

Nu: MAT!!

Kan Frida göra en Markus?

Ni minns kanske hur det var.
Tomas Fogdö vann sin sista slalom 1993 vid världscupavslutningen i Åre.
Därefter ingenting.
En stolt slalomnation åkte ut på en kollektiv innerskida.
Inte under en säsong, eller två eller fem eller ens tio.
Det blev tretton år utan svensk slalomseger på herrsidan. 13 år!
Sen slog Markus Larsson till. Också det vid världscupavslutningen i Åre.

Minns ni också vad som hände efter Larssons seger i Mars 2006.
December 2006 Beaver Creek vinnare André Myhrer.
December 2006 Alta Badia vinnare Markus Larson.
Januari 2007 Kitzbühel vinnare Jens Byggmark.
Januari 2007 Kitzbühel vinnare Jens Byggmark.
Snacka om att sätta en snöboll i rullning.

Nu är det inte riktigt lika illa på damsidan. December 2006 vann Borssén i Semmering.
Men sen inte någon svenska högst upp på världscupslalompallen.
Däremot fem andraplatser. Den senaste var det Frida Hansdotter som tog förra helgen i Ofterschwang.
Nu är det världscupavslutning i Åre. Där vann Fogdö. Där vann Larsson. Kan Frida göra detsamma?

21-ur-15-ur-6-6-12-2 är resultatraden i VC. Utvecklingskurvan pekar mot att det kan vara dags snart.
Likaså Fridas inställning. Det är fullt ös, fast inte på Byggmark vis.
En seger för Frida idag och det kan bli en Larssoneffekt på damsidan kommande säsong.
Frida. PH. Borssén. Anja.
Och nästa säsong är det OS.

/popsen

Hans Olsson – Respekt!

En något sammanbiten Hans Olsson (längst till vänster) före en match.

André!! Det går inte att rabbla upp en massa Hans Olssonar i bloggen hursomhelst utan att ha med Hans Olsson.
The one and only HANS OLSSON!
Respekt!

Alltså: Vi snackar Hans Olsson som förde Sverige till en av de mest oväntade och häftigaste ögonblicken i svensk idrott: DC-segern mot USA i Scandinavium 1984.

USA kom till Göteborgs grus med världsettan John McEnroe, med världstvåan Jimmy Connors och med världens högst rankade dubbelpar (Fleming/McEnroe).

Sverige kom kraftigt nederlagstippat med Järryd, Sundström, och två smålänningar som knappt blivit myndiga (Wilander/Edberg).

Men Sverige kom som ett lag., medan amerikanerna kom som trötta dagisbarn på utflykt och gnällde på att Sverige spelade utomhustennis (grus) inomhus.

McEnroe och Connors var ovänner redan före matchen och McEnroe och Flemming skulle bli det under matchen.
Och USA var chanslöst.

Sundström, fylld av självförtroende efter att ha vänt ett kraftigt underläge mot Ivan Lendl tidigare på året, inledde med vinst.
Wilander följde upp med utklassningsseger mot Connors.

Det hela avgjordes sen på lördagen när Järryd/Edberg besegrade McEnroe/Flemming (den senare darrade som ett asplöv av nervositet och det blev inte bättre av McEnroes uppenbara missnöje över Flemmings spel).

Redan efter två dagar hade hemmalaget ointagliga 3-0 och Sveriges största DC-triumf nånsin var ett faktum.

David hade Fällt Goliat.
Hans Olsson hade fällt Athur Ashe.

Så därför Pops, med all respekt för alla andra Olssonar som är skidåkare, målare eller havssköldpaddor, måste jag komplettera ditt inlägg om Hans Olsson med en bild på den ”riktige” Hans Olsson.

En tillsynes lika sammanbiten Olsson efter triumfen över USA.

/ Jonas

Balanskonstnären Järbyn

Jag har alltid haft en förkärlek för en viss typ av idrottare.
De eviga optimisterna.
De som vägrar se svårigheter. De som har ett självförtroende större än Åreskutan.
Oj, vad jag kommer sakna Patrik Järbyn den dan han lägger av.

Naturligtvis måste idrottare vara optimistiska, måla upp positiva bilder och scenarier.
Men en del går en skör balansgång. En balansakt på hybrisens avgrund.
Ett misslyckande och det väntar ett fritt fall ner mot realismens botten.
De som inte levererar blir de lätt parodier på sig själva.

Anders Södergren är en idrottare jag verkligen gillar. Han är inte i närheten av nån parodi. Södergren är urtypen för den obotlige optimismen. Och han levererar. Inställningen har gjort honom till den han är.
Där andra ser ett hav av mjölksyra ser den dragvillige Söderhamnssonen möjligheter.
Alltid glad och positiv. Och ohyggligt populär.

Kulstötaren Jimmy Nordin var en man av den andra kategorin.
Han skulle vinna OS och VM.
Inför EM i München 2002 drog han till med att han skulle bli förste kulstötare över 24 meter.
Jo, tjena.

Nordin tog i så han sprack på den presskonferensen, men när han klev av podiet var det ingen journalist som ville prata med honom.
Och i själva tävlingen i München tog Nordin i lite mindre och blev elfte man.

Ett färskare exempel är Mattias ”Jag borde vinna det här loppet” Claesson, efter IEM-finalen i Turin förra helgen.
Den han ”borde” ha slagit var Jurij Borzakovskij, olympiamästare och flerfaldig VM-medaljör på 800 meter (med ett personbästa flera sekunder bättre än Claessons).
Borzakovskij vann naturligtvis finalen i utklassningsstil.

Jag gillar optimister, och ibland till och med överdriven optimism, om det bara finns ett kryddmått ödmjukhet inblandad.
Hos Claesson hittade jag ingen ödmjukhet.
Men jag gillar inställningen att inte vara nöjd med något annat än plats ett.

Patrik Järbyn är en hjälte i min värld. En obotliga optimist. En Södergren-typ.
Lätt att tycka om.

Han älskar det han gör och är totalt oberäknelig. Han kan stå på pallen lika väl som sitta klistrad i ett skyddsnät högt ovanför målområdet.
Det är full satsning, allt eller inget. Och även om han inte alltid klarar balansakten i backen, så är han en sann mästare i konsten att balansera på optimismens slaka lina, utan att trilla ner i avgrunden.

Järbyn har inte varit okontroversiell; han har gått sin egen väg och trätat med förbundet.
Ofta kraschad. Ofta skadad.
Men Patrik har alltid kommit tillbaka – mer taggad än nånsin.

Nu står han, snart 40 år gammal, i Åres målområde och ser sammanbiten ut.
Super G:n blev ingen höjdare, men Järbyn blinkar med ena ögat och säger: ”Nu har jag nästan ett år på mig att fixa till detta”.

Järbyn ger sig inte.
Järbyn siktar på OS.

Han säger också att detta kanske var sista tävlingen i Sverige.
Ingen tror honom.
Och innerst inne vet Järbyn också att han satsar mot ett Åre-VM 2019.
Om dom bara söker mästerskapet.

/ Jonas

Olssons tårar var efterlängtade

Järbyn tog VM-brons i störtlopp.
Bara en svensk har lyckats ta sig upp på pallen i ett världscupstörtlopp.
Han heter Hans Olsson.
Nu har han gjort det två gånger dessutom.
Respekt.

Och om ni någon gång tvekar på varför idrotten berör oss så mycket så kolla intervjun efter målgång.

Det här var precis vad det svenska alpinlandslaget behövde efter en tid där det sett ut som att den riktiga passionen saknats.
Det är förmodligen en synvilla, åkarna sysslar ju trots allt med det dom älskar, men det var ändå befriande att få se Olssons starka känslor.
Stolthet,  lycka och upprättelse.
Men framförallt framtidstro.

Efter tredjeplatsen i Lake Louise bad Olsson nästan om ursäkt för att han hade dragit nytta av att ha haft ett tidigt startnummer som avgjorde mycket av utgången.
Den här gången kändes det som att Olsson knappt hade ro att stanna på prisutdelningen, ivrig att komma igång med den grisigt tunga träningen inför nästa säsong.

Olsson har tidigare uttryckt en stark tro på sig själv utan att lyckas backa upp det med resultat.
Det har gjort mitt förhållande till Olsson lite kluvet.
En kille som ofta varit kaxig i intervjuer, rolig att lyssna på.
En kille som ofta varit försynt i åkningen, tråkig att titta på.
Idag var det annorlunda. Kanske början på något nytt.
Förutom aggressiv åkning och dom starka känslorna var det nämligen också befriande att i intervjun höra Olssons självinsikt.
Han vet att han inte räcker till i dom tuffaste störtloppen ännu.
Han vet också att det bara finns ett sätt att ändra på det.
”Jag ska träna så att ögonen blöder”

Olsson vill bli bäst i alla sorters störtlopp. Ännu är han inte där.
Googlar på Hans Olsson. 321000 träffar.
Först en författare som jobbar på RFSU.
Sen en konstnär från Utterbyn.
Dessutom en Hans Olsson som är socialdemokratisk riksdagsledamot och en som har landsköldpaddor som största intresse.

Uppe t.v. den Hans Olsson som skriver åt RFSU. Uppe t.h. en av Hans Olssons tavlor. Nere t.v. den Hans Olsson som vill se ett maktskifte. Nere t.h. en av Hans Olssons landsköldpaddor.

Där någonstans hittar jag också alpinåkaren Hans Olsson.
Och när jag tänker efter så har han ju efter idag fler kopplingar till dom andra än bara namnet Hans Olsson.

Den Hans Olsson som inte längre gömmer sig i sitt skal och som kan vara på väg att ta över störtloppsmakten efter att ha glömt tavlan i VM och idag skrivit ett nytt kapitel svensk alpinhistoria.

Förlåt. Jag tappade visst linjen för ett ögonblick. Vi kämpar oss tillbaka i banan igen.
Alpinåkaren Hans Olsson är bara 25.
Ge honom några år med ögonablöderträning och nyvunnet självförtroende som skrämmer bort eventuella kvarvarande fartspöken ur hans huvud så kan det bli pallplatser i både Hahnenkammrennen och Lauberhornrennen.

/popsen

Avslöjande: Han vinner totalen det här Åre…

Till Hegerfors: Tack för hjälpen med rubriken.

Till alla: Vilken rysare det kan bli, avgörandet i herrarnas totalcup.
4 tävlingar återstår med start idag med störtloppet.
Läget just nu är minst sagt rafflande.

Ivica Kostelic 837 poäng
Benjamin Raich 837 poäng
Aksel Lund Svindal 829 poäng
Dessutom finns ytterligare tolv åkare inom dom fyrahundra poäng som det tävlas om i Åre.

Didier Cuche är förste utmanare bland gänget därbakom men vi begränsar den här högst vetenskapliga analysen till topptrion.
Det finns såklart hundratals sätt att försöka sia om hur det ska gå.
Jag väljer Årevarianten.

På fem VC- och VM-starter i Åre har Kostelic bara fullföljt två.
I genomsnitt motsvarar hans placeringar 14,4 VC-poäng. Ta det gånger fyra och kroaten landar på 897 poäng.
Sorry Ivica.

Raich har gjort 8 tävlingar i Åre och har 4 pallplatser.
Genomsnittspoängen blir imponerande 48,75 poäng.
Vi använder fyrans tabell igen och österrikaren slutar på 1032 poäng.
Ändå. Nein Benjamin.

Svindal har kört 9 lopp och har 4 pallplatser.
I snitt blir det 51,22 poäng.
Jag slår upp sidan tolv i Hej Matematik! och räknar fram att norrmannen hamnar på 1043
Kjempegreit Aksel.

Fast om jag tillåts frångå den av expertisen vedertagna Årevarianten och bara kollar på form så varnar jag återigen för Cuche.
Han har senaste tiden visat sig kapabel att vinna i störtlopp, super-g och storslalom.
Det kan räcka långt mot en ryggskadad kroat, en nervös österrikare och en norrman vars form svängt mer än världens börser.
Fast mot Årevarianten har Cuche inte en chans.

Ni har säkert andra sätt att se på slutstriden.
Vem tror ni vinner?

/popsen

Statsministern och Anja laddar för Åre

Fick mess från FriidrottsKrönikören.
”Har bloggen havererat?”
Svaret är nej.

Är tillbaka i Åre.
Känns lite som att komma hem.
Har nämligen tagit plats i våran VM-stuga från 2007.
Kenta å hans crew har varit här i några dagar och snickrat ihop stugbitarna som legat nedmonterade under en pressening sen guldveckorna för två år sen.
Förutom när dom forslades till Östersund och skidskytte-VM ifjol.
Men det mästerskapet glömmer vi.

Kan bli några trevliga dagar här under världscupavslutningen med Wiberg, Fagerlind och Strand som stugsällskap.
Vi håller på med ett tekniktest just nu och jag blir påmind om att det alltid var minst 30 grader varmt i stugan.
Stig kommer ändå sitta i termobyxor den här gången också.

Dom senaste dagarnas oförlåtliga bloggsvacka förklaras med sjukdom för min del och friidrott för Krönikörens.

Foto-Frisell dyker in i stugan.
Förmodligen den alpinfotograf som har bäst kontakt med åkarna efter alla sina år på besiktningar.
Han har varit och tankat bilen.
Låter ju inte så spännande, men på tiden som gick mellan det började rinna blyfri 95 i slangen och kvittot skrevs ut inne på macken så hann Foto-Frisell med att träffa Anja, Janica och Wiberg. Anja var på ett strålande humör och tvättade bilen.

Själv träffade jag statsministern häromdagen.

Buss nummer 76. Jag rullar på barnvagnen och tittar upp, där sitter Ingvar Carlsson.

 

Svensk förbundskapten i politik 1986-91. Fick foten efter svaga resultat för att sen återkomma 1994-96.

Vi har aldrig träffats så vi intar en något avvaktande hållning.
Men Ingvar förstår såklart att jag känner igen honom (det gör väl alla).
Jag vet att Ingvar är väldigt sportintresserad så jag anar att han känner igen mig. En gång ledartyp alltid ledartyp. Ingvar tar första steget.
- Hej, säger Ingvar
- Hej, säger jag.

Sen tystnad.
Sådär tyst som det kan bli när två personer som inte känner varandra funderar på om det ska sägas nåt mer eller om det ska räcka med ett hej. För att köpa mig tid rättar jag till något som inte behöver rättas till i barnvagnen. Sen känner jag att jag bör säga något mer.
Det är ju ändå en fd statsminister vi talar om.

Jag kör safe.
- Hur tror du det går för Elfsborg i år då?
Här följer en tre minuters utläggning om försäsongsresultat, Anders Svenssons form och Ishizakis betydelse. Sen växlar Ingvar spår.
- Synd att det gick så tungt för Anja och Kalla i VM, det blir inte lika roligt att titta på er då. Tänk bara vad kul det var under VM i Åre.

Nu kan ju aldrig världscupavslutningen bli lika het som ett VM men jag lämnar ändå Ingvar med ett löfte om att han nog ska bli nöjd om han tittar på våra sändningar från Åre.
Och dan före dan liknar det faktiskt redan VM 2007.
I detta nu gör vädret att herrarnas störtloppsträning ställs in.
Damernas och herrarnas störtlopp imorgon byter tid med varandra.
Och nu har vi tänt brasan i studiostugan också.
+32
Kan bli rätt hett ändå.

/popsen

Mixat från Ofterschwang

 

Eis, bitte!
Tanja Poutiainen skickar en önskning via SVT
till  arrangörerna i Åre inför  VC-finalen kommande
vecka.
-Kan dom gör backen isig så finns det en chans för mig
att snuva Kahrin Zettel på segern i storslalomcupen.
-Idag var det för löst  för mig konstaterara Tanja efter
att ha blivit trea och tappat många viktiga poäng
i kampen med Zettel: Österrikiskan har nu 41 poäng tillgodo
på Poutiainen.
-Hur det än slutar blir det skönt att få komma ”hem”. Det
är ju inte så långt från Finland, det mesta är ju som hemma,
man kan läsa tidningar, se på TV och förstå allt som skrivs
och sägs. Det ska bli kul.

Nale skräms – men inte i Åre

Tack och lov så lovar Nale att inte åka till Åre
Knappt någon vet hur han ser ut.
Alla vet hur han låter.
Eller snarare hur hans monsteruppfinning låter.
Och Nale låter hela tiden.
Ni kan knappast ha undgått att höra den i våra sändningar.
Nales seriekopplade gastutor låter ungefär som brandlarm
meets Hemglassbilen. Och då är vi än snälla mot Nale.
Han kommer från den slovenska byn Cerna na Koroskern
och följer byns stora stärna Tina Maze i vått och torrt.
Idag lyckades Nale skrämma livet ur autografjägarna
som flockades kring Tina.
Men hörselskydd behöver alltså inte tas med till Åre.
För där blir det Nale-fritt!

                                                     Nale – oljudsmannen

 

Johan Ejeborg